Nyårsafton 2010

Så har det äntligen blivit nyårsafton 2010. Genast tänker jag på och undrar hur nästa år ska bli ?, Men det kan ju inte bli värre knappt än detta året. Tyvärr så är jag rädd för att året inte slutar så bra och 2011 kommer ju förmodligen inte börja så bra heller. Men hur som helst så får man vara glad för det lilla man får och även om jag förmodligen kommer förlora min fru så kommer alltid minnet av henne finnas kvar, och framför allt så har vi ju fått världens goaste grabbar.

Men hur som helst så vill jag passa på att önska alla nära & kära samt alla bloggläsare ett gott nytt år, eftersom jag dom senaste dagarna haft fullt med både barnen och sjukhusbesök mm. En del säger att man ska sluta oroa sig och leva så länge det går, men det är ju lätt när man vet vad som kommer att ske framöver ?. Men men jag försöker ändå ta dag för dag men det är inte lätt. Men jag ändå mitt bästa tycker jag ändå. Men men nu skriver jag mer nästa år.

Gott Nytt År på er alla bloggläsare !

Vilken hemsk dag med en massa rädsla och oro !

Efter att blivit väckt av telefonen klockan halv 8. Sedan åt jag och Simon frukost medans dom andra tre kottarna var kvar uppe hos mormor & morfar i Brandstorp. Efter frukosten så åkte jag och Simon in mot staden för att hälsa på vår an Linda på sjukhuset, vilket var ganska jobbigt. Eftersom hon inte mår så bra pga smärtor och feber bl a. Och vad detta beror på ? Det vet man dessvärre inte ännu, men idag gjordes även ny sorts röntgen av lungorna för att kunna se mer. Så jag hoppas på svar på detta när ronden kommer imorgon förmiddag.

Jag försökte även få kontakt med henne nu under kvällen men hon är så trött och dåsig så endast ett fåtal halva meningar kunde jag få fram lite svagt i luren. Så jag är ständigt rädd och orolig. Särskilt när telefonen ringer, som t ex imorse då jag bara flög upp och genast tror man det värsta. Men vad ska jag mer säga än att jag är rädd för att bli ensam med 4 barn. Kanske är onödigt överdriven men jag säger bara vad jag känner. Som tur är, om man ska se lite ljus i allt det mörka, så har jag ett stort nätverk med släktingar och vänner som är hjälpsamma och vänliga. Men tårarna i ögonen får jag torka oftare och oftare.



Nä nu är det nog att lägga sig och försöka sova en stund och tanka lite ny kraft och energi så man orkar med morgondagen med alla möten och krävande stunder.

Vilke evig följetång !

Efter som måndagen slutade med att barnen sov hos mormor & morfar och att Linda som vanligt låg med sina smärtor och den höga febern, så var det sista som jag tänkte på innan jag gick och la mig att jag hoppades på att tisdagen skulle bli en mysig dag. Men så det blev istället ? Jag vaknade kl 08:30 av att hemtjänsten ringde på dörren. Jag kämpade ner och öppnade, då jag även kände att skit också jag hade även drabbats av en förkylning.

Men jag tänkte en förkylning mot hennes cancer är inget annat gnälla om ! Så istället så gjorde jag mig i ordning och åt frukost för att vi skulle åka till stan och se den nya Änglagårds filmen, Vilken var en toppen bra film precis som dom andra två är. Efter det så gick vi och åt lite kines mat och njöt tills dom ringde från sjukhuset, efter att dom sett hennes världen och att hon faktiskt haft feber i ca 2 veckor. Så äntligen skulle dom ta in henne för observation och undersöka henne och se vad som är fel egentligen.



Så trots att filmen och maten var bra så fick vi alltså lämna in henne igen på det tråkiga sjukhuset. Efter det så var det bara för mig att åka till köldnästet Sandhem, för att hämta Simon hos sin mamma. Och vi åkte då hem för att packa en väska med kläder till Linda och släppa ut våra 4 fotiga gullhundar. Men också tända i kaminen, eftersom det råder sträng vinter utomhus i år. Och det blir så go värme av att elda i kaminen. Sedan bar det av mot sjukhuset och lämna väska med kläder till Linda och tyvärr kom vi nästan precis då dom skulle ta lite blod från henne. Och gissa om hon hade ont av dessa stick ? Jo hon låg och kved och skruvade sig enormt, så jag såg på henne att det gjorde rejält ont. Usch det gör även så ont i mig att se henne lida av alla dessa smärtor och allt elände som dessa hemska cancer moster ställer till med. Att ha så ont hela tiden dygnet runt måste vara det värsta som finns !.



Men en som hade roligt där nere på sjukhuset var nog Simon, Som fick en rolig ballong gubbe av en sköterska. den gjorde hon av en speciell sorts gummi hanske, Som dom har nere på kirurgen tydligen !



Men efter det så åkte jag och Simon hem för att äta lite kvällsmat och sedan sova. Sova ja det gjorde han fort men nu är det även min tur för jag vet inte vad det är ?, Men jag är så grymt trött hela tiden. Så jag tror att det är hela situationen som gör att man blir så trött av oro och rädsla för vad som kommer hända framöver ?

Usch vad trött jag är!

Måndagen har nu snart passerat och efter en dag fullt med folk från både hemsjukvård och hemvård o gud vet vad så är jag nu helt slut! Det är klart att dom små kottarna också tröttar ut en rejält med deras impulsivitet och ständigt passande. Men tur att dom finns för annars hade man ju kanske haft några minuter över till att sova en stund på dagarna, men det slipper man oroa sig för. ;-)


Lille Erik 1 år

Men imorgon bitti så är vi barnfria, tack vare svärmor Elisabeth. Så jag ska gå ut med hundarna en sväng i skogen innan frukost och för en gångs skull få lite egentid. Det ska bli underbart skönt å jag längtar redan! Så jag säger nu godnatt till er allihopa. Så lovar jag att ett långt inlägg kommer i morgon, när jag äntligen fått en hel nattsömn som inte erbjudits på bra länge.


Lille William 2 år

Vilken krävande dag eller ja helg kan jag nog påstå

Ja då var Annandag jul snart gången, men ändå oerhört skönt eftersom det är så mycket som hänger på mig fast det ändå inte är mig det hänger på ofta. Jag tänker då främst på hemsjukvård mm. Men det var ändå skönt att vi fick julen ihop, ändå om Linda har varit oerhört trött och haft enorma smärtor så fick vi ändå julen ihop trots allt elände på sista tiden. Men julafton fick vi ju hjälp med maten och liksom juldagen fick vi god kalkon uppe i Lidköping hos min morbror. Idag åt vi upp dom sista resterna av den supergoda julmaten. Mm det är så gott med julmat!

Jag måste ändå säga att det är skönt att dom kommer hem och hjälper till och vissa av sjukvårdspersonalen tar sig även gott om tid att samtala med mig som närstående. För jag vill nog påstå att det vid många tillfällen är värre att vara bredvid än att själv vara drabbad. Men hur som helst så har den julen varit enormt värdefull att ha minnet, eftersom jag förmodligen inte kommer att få uppleva fler jular ihop med min fru!

Men av erfarenhet så vet jag att vinden vänder så fort så jag måste verkligen ta vara på den tid som vi har kvar tillsammans, men nu måste jag kila till sängen för jag är så fruktansvärt trött efter denna ansträngda helg. Fler rader kommer säkert imorgon igen så godnatt på er allihopa!

God Jul på er allihopa!

Julafton 2010 blev trots allt en trevlig och mysig dag, fast det är klart att det känns i mitt batteri nu efteråt. Mina dagar börjar nu med att dom små kottarna vaknar vid halv 7 och då är det bara att snabbt kliva upp och ta hand om dom. det ska bytas blöja och matas och ge mediciner och nya kläder, samtidigt som dom två stora kottarna också måste ges mat och påminnas om att byta kläder mm. Och sedan har man ju en hel del bestyr att stå i, allra helst då eftersom Linda inte mått så bra på sista tiden och då behöver även hon hjälp med. Så ska man vara ärlig så kan man säga att just nu i mitt liv så är det en extremt hård belastning både känslomässigt och sakmässigt. Men vad gör man inte för sin familj?

Familjen ja, den kan ju som Törnrosas bal vara alldeles underbar men också krävande och visst känner även jag att det kräver oerhört mycket från mig. Tur är att jag får så mycket känslomässigt tillbaks, för annars hade jag nog inte klarat mig så här långt. Men jag säger som jag sagt innan, att jag hoppas att vi åtminstone får klara julen ihop utan en massa tråkigheter. Men julafton i år måste jag säga att jag är enormt nöjd med, även om den var oerhört krävande för min del. Men tack vare Lindas föräldrar och mina så fick vi hjälp av dom med all mat, så till slut så blev det en god julmiddag med godmat & dryck.



Simon frågade mig imorse även om Tomten skulle komma med bussen i år med? Jag frågade varför han trodde det? Jo men pappa sa han: Jag såg ju reklamen på tv:n. jaha då såg han reklamen på tv 4 för Länstrafiken, när dom visar att tomten bytte från renar till bussen mm och vi har ju en busshållplats utanför vårt hus, men tomten kom i år med och delade ut en massa julklappar till alla möjliga håll, så barnen blev nöjda och belåtna till sist efter flera timmars tjat och väntan.

Jag vill även nu passa på att visa min och min familjs tacksamhet för hjälp vi fått av alla er som ställt upp för oss med matleveranser , julklappsinköp och snöröjning mm. Alla ni som hjälper oss och tänker på oss är så snälla och rara så jag blir gråtfärdig när jag bara tänker på hur mycket hjälp vi faktiskt får. Så jag vill särskilt till er önska en riktigt GOD JUL och ett stort TACK !

Men men nu blir det sängen efter en krävande dag och imorgon ska vi till Lidköping över dagen på kalkonmiddag hos morbror Anders och hans familj. Det ska bli mysigt och roligt och även skönt att komma lite utanför huset. Även om det är ett hästjobb att få med alla så är det värt det i alla fall.

Så God Jul till er allihopa !

Snart börjar dagen resa mot Ryhov

Jaha då var det onsdag idag då och vaknade vid kl halv sju. Först låg jag och tittade på nyhetsmorgon fram till sju, sedan fick det bli på med vinter kläder och ut med hundarna en timme i det iskalla vinterlandskapet Sverige. Och ni kan tro att det var skönt att sedan komma in och ta en varm dush och sedan frukost. Men det känns ändå inget roligt med tanke på att jag har Linda inne på sjukhuset. Så jag måste säga att det här med att känna den riktiga julkänslan finns tyvärr inte. Men hoppas att vi får hemma ändå. Men men nu bär det av.

Finns det inget slut på eländet ?

Tisdagen den 21 december 2010 blev det ingen rolig start på, i och för sig så innebar ju även måndagen en massa tråkigheter. Måndagen började med att jag knappt såg vägen till Simons skola i Sandhem när vi åkte dit. Efter det så åkte jag hem och kollade till frugan som i stort sett hela förra veckan låg i sängen med fruktansvärd värk och feber konstant hela tiden. Så när hemsjukvården kom på måndagsförmiddagen för att ta lite prover så bestämde dom att det skulle bli en ambulans återigen till vårt andra hem, nämligen sjukhuset inne i stan (Ryhov). Jag måste även tillägga att i samband med att dom tog hand om Linda och gjorde henne redo för transport in till sjukhuset, Så hade vi även besök av snälla Magdalena, som från början är en gammal väninna till Linda men som även blivit min vän och som är en helt underbart snäll och go människa. Hon knackade först på och kom in på en kopp te och pratade med mig en stund. Med henne kan man i stort sett prata om allt och vi satt och fick lite tårar i ögonen och så men sen så hjälpte hon till att få in Linda till sjukhuset. Jag själv slängde i mig lunch och gjorde mig i ordning och åkte sedan efter in till sjukhuset med några väskor mm.

På sjukhuset kunde dom sedan kolla upp henne och gjorde även en röntgen, som tyvärr inte visade något egentligen. Så jag undrar vad är det som händer egentligen eftersom hon hela tiden mår så dåligt. Det spekulerades ganska tidigt om bl a eventuell hjärnhinneinflammation mm. Eller så tror jag att man är rädd för att den elaka cancer spridit sig upp till huvudet, vilket jag läst ofta om att det i slutskedet vandrar upp ofta till huvudet. Tyvärr så är det väldigt illa om det gör det. Men min erfarenhet av tidigare röntgen på Linda är tyvärr att den elaka cancern etablerar sig snabbt men syns tyvärr inte på några undersökningar föränns ett tag senare, fast den i själva verket redan funnits där en tid innan man kan se det. Så jag är enormt rädd för att cancern nått toppen. Men jag hoppas att vi åtminstone får fira jul & nyår ihop med vår älskade mamma/fru, för jag och barnen vill inte att just denna tid vid jul&nyår ska vara ett minne att vi förlorar vår an Linda.

När jag sedan åkte hem från sjukhuset för att snabbt göra några snabba julklapps inköp till våra barn, så gjorde jag dom snabbt men det känns inget kul att gå och julhandla ensam. Jag tycker att i år och förra året så har man inte riktigt fått känna någon mysig julkänsla. Julkänsla ja vilken känsla fick jag när jag kom hem igår kväll ?. Jo jag tillhör ju släkten varmblodiga men igår så kändes det konstigt här hemma i huset. Men jag jag la mig och somnade men så vaknade jag mitt inatten av att det var fruktansvärt kallt inne i huset. Gick upp och tittade då visade termometern 7 C och alla element var kalla. Uhhhhhh vad kallt här var så jag ringde efter en montör imorse som kom hit och tittade. Vår an jordvärmepump är ju bara 8 månader så den borde ju hålla längre tycker man ju, men det visade sig att det var ju inget mänskligt fel. utan istället ett 4 fotigt fel, nämligen så har tydligen någon av katterna kommit emot strömbrytaren till cirkulationspumpen, vilket jag inte hade en aning om. Eftersom den IVT firman i Mullsjö/Habo som vi köpte anläggningen av tydligen har gått upp i rök. Så istället har Perssons rör i Jönköping tagit över driften för IVT istället. Men jag förklarade att vi fick det hela instalerat 2 veckor före inflyttning så fi har alldrig fått någon instruktion om det hela förräns idag av den otroligt snabba och trevliga montören från Perssons rör&värme i Jönköping.

Jag måste även ta tillfället i akt och framföra min tacksamhet över den fina insatsen som dels Magnus och Åse gjorde för oss igår med snöröjningen på vår balkong och i källartrappan. Men också av våra snälla och hjälpsamma vänner som verkligen ställer upp för oss med allt från att gå med våra hundar till att laga så otroligt fin mat men även till Tomas och grabbarna borta i Sjogarp, som var förbi oss igår kväll och röjde av all snö på vårt altantak. Jag blir alldeles gråtfärdig när jag tänker på hur mycket folk verkligen ställer upp för oss i vår enormt svåra situation. Så jag vill från min och Lindas sida verkligen framföra ett enormt stort tack till er alla som ställer upp för oss ! Vi är verkligen så tacksamma för allt ni gör !

Söndag den 4:e advent

Söndagen den 19/12 är för mig lite ovanlig, eftersom när jag för en gångs skull inte ska jobba tidigt imorgon bitti och har tid för en bra film så sänds det inte någon Beck. Som det annars gör när man ska upp tidigt dagen därpå. Men man kan ju undra varför dom inte kan sända bra filmer istället på lördagskvällar istället?. Men men det är som vanligt att man måste komma trött till jobbet på måndags morgonen, eftersom Beckfilmerna är så bra. Men trött blir man ju ändå på all annan skit som drabbar mig och min familj nu i livet. Jag tycker så synd om min Linda som har legat hela veckan i feber och smärtor och bara sover och sover och ändå mår skit hela tiden. Jag tänker ofta på hur det det hela kommer fortsätta eller närmar vi oss ödet?. Men hoppas att vi får en fin och mysig jul tillsammans, även om det i dagsläget inte ser så ljust ut så får man hoppas på det bästa. För jag och barnen vill minnas julen med vår Linda 2010 som en underbar tid.

Undrar egentligen hur dom där elaka cancermonstren tänker eftersom dom angriper en godhjärtad människa och inte en elak människa. Men hoppas att dom inte bråkar med tomten utan låter oss vara i fred över julen åtminstone. Men min oro finns hela tiden inne i hjärtat, och jag är så rädd för att vakna upp och att hon inte andas mer. Kanske oroar jag mer än nödvändigt men eftersom varken läkare eller någon vet vad som händer och varför hon mår som hon mår så känner jag i alla fall en stor oro och rädsla.

Jag får ofta frågan av många: om det är något som jag vill ha hjälp med. Och jag vill inte hänga till last för någon men om det är någon som vill så skulle jag gärna ta emot hjälp för att kunna få ner snön från altantaket, eftersom det inte finns så mycket tid för mig att komma ut utan barnen. Och även så kräver Linda mer och mer så är det någon som känner att det skulle man kunna göra för oss. Så skulle jag bli oerhört glad och tacksam, för jag har helt enkelt så ont om tid. Men även så är promenadsällskap mycket väl mottagligt.

Hoppas hoppas på en lugn jul !

Jaha då har det blivit fredagskväll igen då. Efter en hård vecka både jobb mässigt & sjukdomsmässigt, eftersom jag hela tiden oroar mig för hur Linda kommer att må till jul ?. Hon har ju nu hela veckan klagat över smärtor i nacke, arm och huvud mm.

Som sagt så var veckan oerhört tuff med jobb och tankar inför julen, eftersom jag går och oroar mig för hur levern kan bete sig eftersom den är så illa skadad redan i dagsläget. Hörde häromdagen att levern tydligen kunde täppa igen sig och då går det hela över oerhört fort. Men jag känner också en stor oro eftersom hon har ont i nacken & huvudet och samtidigt har feber, vilket av erfarenheter sedan tidigare inte är något bra tecken. Jag tänker hela tiden att, hoppas att helgerna nu får passera utan att något tråkigt inträffar med vår Linda. För jag vill inte att jag och barnen skall knyta samman juletid ihop med sorgetid. Men med tanke på rådande situation så känner jag nu att den här julen i år är extra viktig här hemma med familjen. Så därför ska jag nu vara hemma ett tag från jobbet igen och få tid med familjen, trots att det är oerhört skönt att få åka till jobbet och samla ny kraft. Men viktigaste av allt är ändå familjen och därför vill jag inte missa denna tid nu .



Med den här hälsningen så vill jag framföra från mig och min familj ett stort tack till er alla som hjälper oss på ett eller annat sätt. Jag är så glad för all hjälp som vi får så jag tror inte att ni alla vet hur pass tacksam jag är. Jag vet oftast inte vad jag skall säga när jag öppnar dörren eftersom jag blir alldeles mållös av att så många människor bryr sig och verkligen hjälper oss. Så hoppas att ni som hjälper oss läser detta och tar åt er för det ni gör är verkligen en oerhört fint arbete och och en sådan underbar hjälp för min familj. Men nu får jag skriva mer i morgon, eftersom jag är så fruktansvärt trött i huvudet av all oro och rädsla inför framtiden.

Hoppas på en lugn och fin jul !

SJag tänker ganska ofta på hur det kommer att se ut framöver, allra helst nu till jul och nyår. Jag menar man vill ju kunna knyta dom högtiderna till något positivt och roligt. Hoppas att han där upp är md mig, så att vi får fira en mysig jul här hemma trots allt elände.



Julen hoppas jag att vi alla får fira här hemma ihop med hela familjen och inte på något sjukhus ? Men jag är lite orolig för Linda, eftesom hon inte är så pigg och har ständigt ont överallt. Men samtidigt så är hon oerhört envis och tålig så vi hoppas på det bästa. Men jag såg en film nu på tv ikväll, som hade ett inslag om en begravning. Sådana scener gör mig precis iskall och tom, eftersom jag ständigt tänker tanken om det inom en kort framtid händer något tråkigt. Men jag bestämde mig för ett tagsen att leva dag för dag. Och jag tror det är det bästa att ta varje händelse för sig och inte oroa sig i onödan även om det är hemskt lätt att gå och bekymra sig.

Snö & Kyla

Snö och kyla är tydligen på väg in igen över landet. Snö ja det är precis vad vi behöver, eftersom vi inte har något annat elände att stå i. Jag hoppas att eländet smälter bort efter jul & nyår. Idag har det varit en ganska mysig dag på jobbet och efter jobbet en mysig sväng med hundarna, vilket är så enormt rogivande och avkopplande. Att få komma hem till ett hem med tänd brasa och tända ljus är också en dröm, som idag blev uppfylld av min snälla fru som tyvärr inte mår så vidare bra.

Men någon annan som inte mår bra heller är nog den där sura gubben som levererar varor från Axfood till Sandhem. För idag tålde han tydligen inte att jag hade bakat in före honom och var i stort sett nästan färdig med avlastningen i Sandhem när han kom. Gubben fullkomligt for ut och började gapa och leva på mig för att jag hindrade varuleveranserna till affären, fast i själva verket så var det ju han som hindrade mig från att göra färdigt mitt jobb. Så jag blev förbannad på honom och gav tillbaka på honom så han teg och fick snällt vänta på sin tur. Det är inte ofta som jag blir arg men när folk beter sig illa och pratar skit om en då tänder även mina cylindrar till på fullt. Näääp nu blir det soffan och brasan.

Ibland känns det som om ödet närmar sig !

Idag var det äntligen dags för julbord med jobbet och respektive, vilket blev en jätte trevlig stund med alla. Och även jag lyckades få med mig min fru, fast jag var oerhört orolig hela förmiddagen. Eftersom hon är så otroligt trött och har ont ständigt dygnet runt. Men efter julbordet så åkte vi och samlade ihop vår an barnaskara, för att åka vidare upp till mormor och morfar uppe i Brandstorp.

Men sen på hemvägen så pratade vi en stund om vad vi är rädda för att ska ske inom kort, nämligen döden. Linda säger att hon är trött på att ha ont och på vetskapen om att hon eventuellt inte finns med oss så länge till. Usch vad hemskt detta är för oss i denna situation. jag tänker ofta på varför skall just jag och barnen behöva känna denna hemska oro och rädsla. Väldigt ofta så har hon en positiv och glad ut strålning men tyvärr så börjar jag nu känna att den här hemska sjukdommen gör oss hela tiden ledsna och tar ner stämningen. Jag är så orolig för hur framtiden kommer att se ut och hur denna julen kommer att bli. För jag vill inte förlora min fru ,,,,,,,,,,,,,,

Söndagen den 3 advent

Söndagen startade på ett bra sätt, eftersom denna natten bjöd på mer sömn än föregående natt. Och jag och barnen satt med 3 tända ljus och njöt av en mysig frukost. Adam som ganska ofta brukar vakna på fel sida hade även han lyckats vrida sig i sömnen och vaknade på rätt sida med ett bra humör.

Polfärskt bröd tycker jag borde få lite reklam här på bloggen idag, eftersom vi ska ut och äta julbord i dag på Tokeryds herrgård idag. Mycket trevligt initiativ från företagets sida i och med att det även är ihop med respektive med, så vi blir ett gäng. tyvärr så får inte kommande generations brödkörare komma, även om pojken i fråg (Erik) skulle uppskatta julmaten .

Erik övar inför brödjobbet år 2030

Men det kanske är bra att väntar med det eftersom när han kör med sin gåstol runt i vårt hus gör ganska hastiga och tvära vändningar och då kanske han gör så här med lastbilen med !

Brödbil som övar U-sväng

En annan rolig bild som jag måste få visa alla er här på bloggen är en bild från Ica Maxi Jönköping, som är en stor butik med ganska rörig försäljning. På grund av ytterliggare 2 stora ny etableringar i den stora staden Jönköping, bla nya City gross och Willys A6. Fast rörigt ja det finns det även en annan som hade för ett tagsen på baksidan till Maxi, ja vad säger man ,,,,, Tänk på att banda väl t ex !

kan man kalla detta för rörligt gods





BOR VI I NORRLAND?

Oj oj, vad det snöar nu igen! I natt ösregnade det, men framåt förmiddagen övergick det i snö. Vi har verkligen massor av snö!! Ungefär lika mycket som vi hade förra vintern och det är nästan att man kunde tro att vi bor i Norrland.

Vi har en väg utanför vårt hus och en garageinfart så en snöslunga hade inte varit fel. Vi satt och kikade lite på nätet förut efter en , men det verkade inte som att vi är de enda som har mycket snö och som tänkt samma tanke. Har ringt på ett par Blocket-annonser men tyvärr inte fått något svar. Är det möjligtvis någon som bor i Jönköpingstraken som har tvåstegs-slunga till salu så får ni gärna skicka ett mail.

En fredagskväll med John Blund

Efter en vecka med arbete, spänning och oro för hur det ska gå över julen och nyår så känner jag mig nu ikväll så enormt trött, så det får bli ett kort inlägg. Fredagen avslutades med ett luciafirande i Brandstorp av Adams klass. Det var otroligt fint att se dom små barnen fnissa och sjunga i kören. Men jag vet inte vad det är som gör att jag är så skittrött ikväll. men helt klart är att det är enormt mycket som händer just nu i mitt liv.

Jag tänker på t ex Lindas cancer och hur länge vi skall få behålla henne i livet mm?. Men helt klart är att hon har förändrats radikalt och gör det varje dag tyvärr. Ganska ofta så funderar jag och tänker på vad som kommer härnäst. Hur ska hon bli imorgon, nästa vecka , nästa månad mm? Och när det händer något så händer det så fort så jag hinner inte med vad som händer. Men vi får se? Jag har lärt mig av erfarenhet att jag är tvungen att leva dag för dag och kan inte planera i förväg, eftersom jag inte vet hur hon kommer att må.



Men nu så ska jag sova några timmar för snart så vaknar väl dom små liven? Då gäller det att vara pigg igen, men godnatt så länge!

Tänk om man kunde tänka lite mer som barnen?

Onsdagen innebar en mysig eftermiddag ihop med familjen. När svärmor åkte hem så passade jag på att mysa med barnen och visst är dom underbara. Ibland undrar jag hur det skulle vara om vi vuxna tänkte som barnen och levde mer i nuet. Efter att ha haft några samtal med dom två äldsta grabbarna om läget här hemma så blir man både ledsen men också lite glad, eftersom dom i första meningen säger hur ledsna dom är för att dom är rädda för Lindas eventuella bortgång, men i andra meningen så säger dom att man flytta till Island för där säger Simon att allt är bara is, så då fryser allt och alla och då stannar ju tiden. Vad smart han är min underbara 6-åring som har så kloka idéer om allt.

Men nu ikväll så åkte jag och Adam, William och Erik upp till svärmor och svärfar. I bilen upp dit så pratade jag mycket med Adam, som är en sådan underbar och sårbar kille. Det är klart att någon skillnad är det inte varken nu eller framöver, eftersom att jag känner mig redan sen länge tillbaks som pappa till Adam. Men jag förstår att han är orolig för vad som eventuellt kommer hända. Jag har förklarat läget för honom, samtidigt som jag också påtalat att han har sin familj med mig och hans syskon. Samt även hans underbart snälla och goa mormor och morfar, vilka känns som föräldrar till mig också. Jag har sagt att han kommer inte att vara ensam om något tråkigt inträffar oss, men visst förstår jag hans oro och rädsla.

Jag hoppas att tomten kommer till oss med en julklapp full av ett vasst cellgiftsmedel som snabbt som attan tar bort all skit cancer från våran mamma och fru. Och vem vet det är ju snart julafton ?

Tänk vad konstigt egentligen?

Konstigt? Jo då tänker jag på att jag har så många i min omgivning som säger varje söndag kväll, å nej inte måndag igen! Men efter att varit hemma några dagar och pendlat till sjukhuset och hälsat på frugan och varit hemma och tagit hand om barn, hus, snö och djur själv så var det oerhört skönt att försöka ha en så normal dag som går att få i livet, trots allt elände med cancern hemma. Många längtar efter att få vara lediga, medan jag tycker det är otroligt skönt att få en normal arbetsdag emellanåt. Ibland undrar jag hur vi skulle haft det här hemma i familjen om inte vår mor haft en sådan sjukdom? Men vad hjälper det för det viktigaste är att vi gör det bästa av den tid vi har kvar ihop. Allra viktigast är det för oss, eftersom vi förmodligen inte har så mycket tid att spela på och med tanke på att den informationen som jag fått från dom som vet.



En annan sak som verkligen betyder så mycket för mig allra mest just nu i denna tid i livet, när allt är som det är. Är nämligen alla dessa snälla människor, som verkligen gör allt för oss. Jag tänker tänker t ex på snälla Britt-Marie Hernlund med familj, som går med våra hundar och hjälper oss med dom. Liksom snälla Fanny med familj, som gör desamma. Detta medför att jag kan släppa en del måsten och istället hinna med allt med barnen och mysa med hundarna. Men även alla våra släktingar o vänner som verkligen gör allt för oss.

Och så i söndags när jag var på sjukhuset och hälsade på Linda, så ringde telefonen och i andra änden svarade en person, som jag tror heter Tomas? Han berättade för mig att han och hans fru följer min och Lindas blogg och dom ville verkligen göra något för oss, och då kommer dom med färdig mat till oss. Detta är nog en av de bästa saker som vi kan få hjälp med. Jag blev så glad men också så förvånad när han ringde så jag känner att jag inte hann tacka tillräckligt.

Men hur som helst så hoppas jag att ni och alla andra som hjälper oss med allt vad vi kan tänkas behövas hjälp med läser nästa mening. Eftersom jag verkligen vill framföra ett stort tack från min och Lindas sida till alla som hjälper oss, så vi har en större möjlighet att få styrka och tid med varandra.

Linda och Frida & Sixten

Till sist vill jag bara att ni tittar på bilden ovan så ser ni ett kort på tre stycken tokstollar. Men visst är dom underbara?

Söndagen som innebar både positivt och negativt

Söndagen den 5/12 var händelserik i mitt liv. Dagen började med att lille Erik som vanligt startar kl 04:40 på morgonen med sitt pigga morgonhumör och låg där och pratade. Så jag bar ner honom till tv och placerade honom i babysittern så han satt säkert men ändå en bit ifrån dom andra barnen eftersom han är något pratsam och högljud vid den tiden på dygnet. Men det dröjde bara 15 minuter så kom William in från sitt rum och som en robot la han sig i vår säng och somnade om, medan jag fortfarande hörde Erik babblande nere i vardagsrummet. Efter ca 15 minuter till så blev det knäpptyst. Då blev jag tvungen att knalla ner och kolla till honom och jodå, han hade drabbats av John blund igen och sov ytterligare en timma. Medan William & Simon vaknade kl 8 resp 9, så fick alla utom jag fick sovmorgon.

Sedan åt vi en mysig frukost med två tända ljus, som även kändes så overklig. Vi saknade vår Linda vid bordet, även om hon inte känner någon större matlust så vill vi ändå ha henne med oss. Men vem vet, det kanske är herren där ovan som övar oss inför framtiden?

Efter stund senare så tog vi med oss det sista av svärmors goda lasagne och åt den på sjukhuset hos Linda. Där fick vi även se en lite piggare Linda än innan, men efter en stunds besök av William, Erik och Simon så tog det hårt på hennes batteri.

Erik i sin "gammel-moster" Kickis famn.

När vi åkte hem så tog vi vägen förbi våra vänner och släktingar Eje och Ann Sofie med familj. Dom är riktigt snälla, alltid lika hjälpsamma och trevliga. Ja på tal om hjälpsamma människor så fick jag ett samtal på Ryhov från en som jag tror bor i Habo och som kände att dom vill göra något för oss. Så dom skulle bl a fixa matlådor till oss. Det blev jag väldigt glad över. Det står nog fel på skylten vid infarten till Habo. Det borde istället stå "Välkommen till Habo kommunen med de trevligaste invånarna i landet".

Men hur som helst så innebar även dagen en bit jobbig tid också. När kvällen kommer så blir jag ensam med mina tankar och orosmoment här hemma när barnen somnat. Men detsamma sker på Ryhov hos Linda. När folk lämnar henne så blir hon ledsen, känner sig ensam och vill inte vara kvar där och blir trött på allt och sjukdomen, vilket jag får höra när hon ringer mig. Jag försöker tänka på hur hon har det, men det är svårt att motstå hennes frustration över den här hemska sjukdomen. Men hoppas hon vet hur mycket hon betyder för oss .

Nä nu är det bästa att sova innan Erik vaknar med tuppen!

Snart jul !!!!!!!!!!

Ja jul ja det är det ju snart. För dom flesta här i landet så är julen en riktigt mysig tid ihop med familj, släkt och vänner. Men i år är jag riktigt nervös för hur julen kommer att bli för oss? Men jag hoppas att vi får ha Linda kvar och att hon får må bättre, men eftersom det hela tiden dyker upp bakslag efter bakslag så undrar man ju? Men hon är stark och envis, så jag hoppas att det hjälper henne att fortsätta kämpa.

Erik 1 år 4/12 2010

Ja idag var det vår son Eriks 1 årsdag. Dessvärre blev den lika rolig som näst äldste sonen Simons födelsedag var den 20 januari i år. Vi hade då precis kommit hem från Neonatalavdelningen med Erik efter 6½ veckors vistelse. Men Erik fick i alla fall uppleva det viktigaste på sin dag, nämligen ihop med sina föräldrar och släktingar. Speciellt viktigt var det ihop med sin mamma, eftersom förmodligen det var den första och sista om inget positivt händer bland forskningen om cancer, vilket jag verkligen hoppas på. Hur som helst så fick vi en stund med Linda idag som var hyfsat pigg en stund i alla fall, vilket var skönt att hon orkade fira hans födelsedag.

bild på Erik med pappa & mamma

Ja den bilden är inte svår att gråta till! Tänk om lille Erik visste vad som händer egentligen? Det är nog en himla tur att han inte gör det! Men men det är nog trots allt som svärfar säger att "Det måste gå på något sätt!" Det gör det ju, men jag har så svårt att få in att min familj är i en sådan krissituation verkligen som vi är i. Men tiden får utvisa och hoppas på det bästa får man aldrig sluta att göra! Men visst är det svårt när sjukdomen rusar fortare än jag hinner förstå den.

Erik 1 år

Jaha så var det återträff på Ryhov, där vi nu ska fira lille Erik som idag fyller 1 år just idag. Men givetvis så hade det ju varit roligast om vi kunde varit hemma allihopa. Men nu är det som detär så det får bli ett litet 1 års kalas på sjukhuset idag. Så idag har morbror o hans familj varit här samt Andreas o Magdalena. Men nu ska vi äta tårta och kaffe .

Allt känns så konstigt & overkligt

Jaha då var det fredag då och snart andra advent, Men det känns inte riktigt som någon mysig advent precis. Jag menar egentligen ska man ju nu i denna månad känna en längtan till jul och mysa med familj och vänner hemma med tända ljus med en kopp glögg och pepparkakor. Men istället så får jag sitta hemma med barnen och djuren själva medan Linda ligger och kämpar på sjukhuset mot den f------e cancern! Livet är verkligen inte rättvist.

Jag tänkte som senast igår på att maten på sjukhus och skolor hör man ju att den är torr och smaklös, men däremot hör man ju att fångarna får ganska bra mat i fängelset. Folk som mördar och slår andra människor kan ofta gå vidare och får knappt några straff (om dom ens åker fast), medan en sån person som Linda som inte gjort något ont i livet utan istället ger allt för sin familj och kämpar på ska behöva lida av smärtorna och av alla medeciner mm. Så varför drabbas oftast oskylldiga istället för dom som verkligen är skyldiga?

¨Så här arg blev jag på snön imorse !

Ja snön ja det är tyvärr ett elände som faller ner från himlen precis i den tidpunkten i livet, Som jag verkligen inte har varken tid eller ork att fösa bort den. Så jag undrar om inte han där uppe straffar mig lite väl mycket just nu?

Men hur som helst så satt jag igår hela eftermiddagen hos Linda och grät och kände mig så liten på jorden. Vid halv sju så åkte jag hem till hundarna och vidare mot barnens morföräldrar för att hämta barnen. Barnen ja? Jag förstår verkligen att det är tungt för deras mamma kanske ska behöva ligga på sjukhus på sin son Eriks födelsedag. men hur som helst så gäller följande har jag sagt. Jag tycker inte att hon ska ta permission från sjukhuset över helgen förrän hon verkligen är fri från smärtor och mår bättre. Jag förstår verkligen att det inte är kul att ligga i den här tråkiga sängen dygnet runt, men att komma hem och åka in igen efter ett par timmar som sist i lördags är ju ingen bra idé heller direkt. Så kan inte hon komma hem så kommer vi allihopa till henne istället! Så hon kommer i alla fall inte missa sin sons 1- årsdag. För mig känns det extra viktigt att hon får uppleva den, eftersom jag inte vet om hon får uppleva några fler av barnens födelsedagar mm, vilket är så enormt svårt för mig att ens få in i huvet. Usch nu kommer tårarna igen...
Ja som sagt var så vet jag inte hur framtiden kommer att se ut framöver, Men hur som helst så vet jag att den kommer att bli kännbart jobbig och hoppas bara att jag orkar med allt och inte stupar själv! Men jag måste få framföra här för alla er hur glad jag blir över alla kort, samtal, sms och brev jag får av er alla så snälla förl¨åt er alla om jag inte svarar er, men jag vill att ni ska veta att det betyder så enormt mycket för mig och gör så glad. men det får även mig att inte känna mig så ensam och även att jag känner lite glädje mitt i allt elände. Så fortsätt skriva, ringa och skicka snälla!

Nu så är det lunchdax så fortsättning följer.

Mina tårar fullkomligt bara rinner ur ögonen !

Jaha idag är det en riktig känslosam dag för mig! Dagen började mysigt med att få lämna Simon i skolan. Därefter så åkte förbi Kyrkekvarn och drack lite kaffe med syster Mia mfl. Sedan åkte jag och vidare till Mullsjö och uträttade några ärenden. Men eftersom gårdagen var så tung för mig, T o m så jobbig att det var svårt att koncentrera sig på jobbet faktiskt. Men bara tanken på att jag kanske kommer förlora min fru och mina barns mamma skrämmer mig så fruktansvärt mycket. Idag har jag varit ledsen till och från hela dagen, framför allt efter lunchen. Sitter just nu inne hos Linda och pratar och ser samtidigt hur hon plågas o lider av sina smärtor. Jag har även bara under ett par timmar snart lyckats fylla två tunnor med vatten från mina ögon, Som bara rinner o rinner för att jag är så ledsen och rädd för det ska gå. Nä usch, nu måste jag pausa för jag ser snart inget mer. Det hela har så fort blivit värre och så jobbigt för mig.

Både negativt & positivt

Jaha den här onsdagskvällen blev oerhört händelserik. Först så satt jag och Simon vid köksbordet och pratade om vad vi skulle äta till kvällsmat. Plötsligt så knackade det på dörren! Jag öppnade och där stod en kvinna jag alldrig sett tidigare, men hon beklagade vår situation här hemma och att hon tänker på oss och följer bloggarna. Hon hade även med sig en nygjord mjuk pepparkaka, en påse lussebullar och 3 st lådor med köttfärssås. Jag blev först alldeles paff och samtidigt väldigt glad och tacksam, eftersom jag inte är någon mästerkock precis. Vi pratades vid en stund och det visade sig att hon (Linda som jag tror hon heter) kände min fru Lindas ena faster och hon följer även våra bloggar, därav så tyckte hon så synd om oss! Jag blev så glad av detta men samtidigt oerhört förvånad så jag insåg inte vad vi fått förrän efter stund. Så därför vill jag härmed framföra ett stort tack från mig och min familj. Hoppas att du ser detta!

Det roliga var även att Simon som samtidigt satt och åt kvällsmat i köket blev jätteglad, och ställde sen frågan om det var roomservice? Men sen när vi ätit kvällsmat och njutit av den goda kakan så kom vår snälla granne och hämtade hundarna för en promenad, vilket är så oerhört tacksamt. Men nu satt jag alldeles nyss och läste min fru:s blogg och läste om all skit som drabbar henne. Ja även oss. Och då går det inte hålla inne tårarna längre. Det är ju också typiskt att jag skulle bli så förkyld med så jag inte kan besöka henne pga smittorisken.

Men återigen ett stort tack till alla för er hjälp och er omtanke!

Som om inte det var nog med elände

Onsdagen börjar gå mot dagens slut, men vilket elände att jag skulle bli förkyld häromdagen. Så i två dagars tid har jag inte kunnat eller vågat hälsa på min egen fru på sjukhuset, eftersom hon inte har något vidare immunförsvar. Men tack vare att man har ett jobb som man trivs med så funkar det hyfsat ändå att jobba, så man slipper ligga hemma och grubbla i ensamhet och även kan skingra tankarna lite.

Ikväll så ska jag och Simon ha myskväll i soffan och äta stekta ägg och njuta. Det där med stekta ägg är ganska komiskt, eftersom Linda mår illa bara av tanken på stekta ägg. Så därför är de det enda som är bra när hon ligger på sjukhuset, att vi kan steka ägg här hemma utan att hon blir arg eller känner lukten av det.

Men hur som helst så har jag nu precis pratat med henne i telefonen och hon mår tydligen inte så bra efter dagens undersökningar och röntgen. Men det enda som är positivt med att hon är där är att det både finns folk som har kunskap och även medicinska resurser att tillgå vid behov. Men givetvis så var det tungt att åka på en förkylning, vilket gör att jag inte kan besöka henne som vanligt. Tack vare snälla vänner och släktingar så kunde jag t ex idag skicka med snälla Bitte (släkting till Linda) en kasse med lite nya rena underkläder.

Men det jobbiga för mig som är här hemma själv är att när jag sitter i soffan vid öppna spisen själv, för då är det lätt att börja tänka på allt det jobbiga. Den tanken som oroar mig mest just nu är att om vi inte ska få fira någon jul ihop ens i år, eftersom det kan blir den sista ihop med barnens mamma. Och sen tänker jag på hur ska jag som blivande ensamstående pappa känna någon glädje. Men tur att jag har snälla vänner och släktingar. Även Lindas föräldrar och släktingar känns som om om de vore mina med. Och inte minst då hennes mamma Elisabeth och pappa Ronny. Det känns som om det även skulle kunna vara mina egna föräldrar eftersom dom verkligen ställer upp dygnet runt 7 dagar i veckan.




















Ja, Grattis vill jag även passa på att skriva här till en riktig kämpe mormor, nämligen min svärmor Elisabeth Carlgren. Hon fyller år idag och är verkligen värd ett riktigt grattisfirande på sin dag. Hon är verkligen så himla snäll och ställer verkligen upp för vår familjs skull dygnet runt. Utan hennes hjälp så hade vi aldrig rett ut denna hemska situation som vi lever i.

Men nu får jag nog pausa med skrivandet. Simon har snart har tjatat hål i mina öron om att få låna datorn och spela på bolibompa:s hemsida. Så jag vet vad han önskar sig i julklapp i år, nämligen bidrag till en egen dator som han kan spela sina spel på i lugn och ro. Men nu får det som sagt vara paus så skriver jag mer senare när han har somnat.