onsdag 1 december 2010

Som om inte det var nog med elände

Onsdagen börjar gå mot dagens slut, men vilket elände att jag skulle bli förkyld häromdagen. Så i två dagars tid har jag inte kunnat eller vågat hälsa på min egen fru på sjukhuset, eftersom hon inte har något vidare immunförsvar. Men tack vare att man har ett jobb som man trivs med så funkar det hyfsat ändå att jobba, så man slipper ligga hemma och grubbla i ensamhet och även kan skingra tankarna lite.

Ikväll så ska jag och Simon ha myskväll i soffan och äta stekta ägg och njuta. Det där med stekta ägg är ganska komiskt, eftersom Linda mår illa bara av tanken på stekta ägg. Så därför är de det enda som är bra när hon ligger på sjukhuset, att vi kan steka ägg här hemma utan att hon blir arg eller känner lukten av det.



Men hur som helst så har jag nu precis pratat med henne i telefonen och hon mår tydligen inte så bra efter dagens undersökningar och röntgen. Men det enda som är positivt med att hon är där är att det både finns folk som har kunskap och även medicinska resurser att tillgå vid behov. Men givetvis så var det tungt att åka på en förkylning, vilket gör att jag inte kan besöka henne som vanligt. Tack vare snälla vänner och släktingar så kunde jag t ex idag skicka med snälla Bitte (släkting till Linda) en kasse med lite nya rena underkläder.

Men det jobbiga för mig som är här hemma själv är att när jag sitter i soffan vid öppna spisen själv, för då är det lätt att börja tänka på allt det jobbiga. Den tanken som oroar mig mest just nu är att om vi inte ska få fira någon jul ihop ens i år, eftersom det kan blir den sista ihop med barnens mamma. Och sen tänker jag på hur ska jag som blivande ensamstående pappa känna någon glädje. Men tur att jag har snälla vänner och släktingar. Även Lindas föräldrar och släktingar känns som om om de vore mina med. Och inte minst då hennes mamma Elisabeth och pappa Ronny. Det känns som om det även skulle kunna vara mina egna föräldrar eftersom dom verkligen ställer upp dygnet runt 7 dagar i veckan.




















Ja, Grattis vill jag även passa på att skriva här till en riktig kämpe mormor, nämligen min svärmor Elisabeth Carlgren. Hon fyller år idag och är verkligen värd ett riktigt grattisfirande på sin dag. Hon är verkligen så himla snäll och ställer verkligen upp för vår familjs skull dygnet runt. Utan hennes hjälp så hade vi aldrig rett ut denna hemska situation som vi lever i.

Men nu får jag nog pausa med skrivandet. Simon har snart har tjatat hål i mina öron om att få låna datorn och spela på bolibompa:s hemsida. Så jag vet vad han önskar sig i julklapp i år, nämligen bidrag till en egen dator som han kan spela sina spel på i lugn och ro. Men nu får det som sagt vara paus så skriver jag mer senare när han har somnat.

17 kommentarer:

  1. Det är tråkigt och ledsamt att läsa om din oro för framtiden. Allt ser ovisst ut just nu, och säkert är det ännu jobbigare att inte kunna vara hos Linda och stötta henne. Ta tillfället i akt, att vara med barnen, tills du inte smittar, och så ska du se att Linda mår bättre snart. Kram.

    SvaraRadera
  2. Jag heter Maria och jag vill säga att jag känner med dig, Linda och hela er familj av hela mitt hjärta. Ni genomgår ett helvete som ingen ska behöva göra. Ni verkar vara en sån varm och kärleksfull familj som bara ska få vara tillsammans...Önskar så att Linda ska få komma hem fort och mår bättre, så ni får vara tillsammans i jul....

    Så vill jag tacka för att ni delar med er av era liv och känslor till oss..
    Varma kramar från mig Maria och min familj <3

    SvaraRadera
  3. Mitt i allt elände så har du anhöriga som bryr sig - t ex Elisabeth och Ronny. Vilka hjältar dom också! Jag vet att dom ställer upp jättemycket! Tänker på er mycket! kram Gunilla N

    SvaraRadera
  4. Vad klokt av dig att starta en blogg. Den kan säkert fungera som en ventil för dig och som inspiration och igenkänningsfaktor för andra i samma situation. Att skriva av sig olika känslor fungerar verkligen. Du gör ett jättejobb och jag skickar varma styrkekramar från ett vintrigt men idag något mildare Umeå.

    SvaraRadera
  5. Usch vilka hemska tankar och funderingar du behöver gå runt med, sorgligt att det ska behöva vara så.
    Njut av varje tillfälle du har med Linda .
    Styrkekram från en läsare i sverige

    SvaraRadera
  6. Lars det är verkligen jättestarkt att du skriver så ärligt om din situation. En försiktig försiktig tanke bara, ingen kritik utan detta skriver jag för din skull, du tänker väl igenom noga vad du är beredd att dela med hela den virtuella världen? Vi är nog väldigt många som läser denna bloggen. Jag funderar bara lite över om en sån total öppenhet kan leda åt något håll som du inte räknat med. Hoppas återigen att du inte blir sårad av mina ord, jag skriver detta bara av omtanke. Och kanske har jag helt fel. Jag är också säker på att många som befinner sig i en situation liknande din känner ett stort värde i att läsa om "hur det verkligen är". Önskar dig och Linda och barnen allt gott! Kram. Mia.

    SvaraRadera
  7. Perfekt att passa på att steka ägg och mysa i lugn och ro! Hoppas din fru snart mår lite bättre och att ni kan fira julen ihop...

    En sista sak - de svåra tankarna... Livet går vidare för att det måste gå vidare... Sedan kommer livet aldrig bli detsamma igen... Ta hand om varanda!

    SvaraRadera
  8. Jag hoppas verkligen att ni får fira julen tillsammans, hela familjen, Lars! Det önskar jag varje dag. Många kramar till dig.

    SvaraRadera
  9. jag tycker så fruktansvärt synd om dig Lars, det skär i mitt hjärta när jag läser.. det är ju du som blir kvar med allt.. rädslan för framtiden måste va oerhört jobbig att bära på. tänker på dig/er flera gånger om dagen, trots att jag "bara" är en bloggläsare... men som du säger, du kommer att ha familj och vänner, underbara sådana, som kommer att fånga upp dig, och hjälpa dig på vägen.. inte alla har det, om man nu kan se någon glädje i det just nu.. många kramar

    SvaraRadera
  10. Ni har det verkligen tungt. Tänker på er alla och skickar massor av varma kramar och hoppas att Linda snart får komma hem!

    Kramar Helena

    SvaraRadera
  11. Tänker på dig Lars! Och även om det gör ont att läsa hur ni lider, så är det ändå skönt att kanske inte höra era röster, men att se bokstäverna betyder att ni tar er framåt steg för steg. Den här tiden kommer vara så omtumlande, att era bloggar kommer vara det enda som gör att ni kan minnas hur det var. Kriser tenderar att radera delar av minnet, som man sen ändå vill få tillbaka. Fortsätt skriva och älta, sätt ord på det som egentligen inte går att sätta ord på. KRAM

    SvaraRadera
  12. Hittade hit till din blogg och vill skriva en hälsning till dig och din familj. Ser att det finns de som funderar på att du skriver för öppet om er situation, jag vill säga så här: skriv som det känns rätt för dig. Skriv ner det du vill dela och tig om det du inte vill dela med andra!
    Jag har själv bröstcancer och ska på efterkontroll i morgon, det som kompliserar min situation är att jag dessutom har den neuroligiska sjukdomen ALS. Jag bloggar helt öppet om mina sjukdomar och hur jag känner det. Säkert kan det finnas olika synpunkter på det men jag skriver som det känns bäst för mig!
    Kämpa vidare dag för dag, ibland får vi kraft att orka och vi vet inte varifrån. Sänder styrkekramar i massor till er!
    Hälsningar Margareta

    SvaraRadera
  13. Uff, hittade precis till din blogg och ville bara skicka över lite styrke-kramar, lider med hela familjen! Kramar

    SvaraRadera
  14. Kram och styrka till dig!!

    SvaraRadera
  15. Tänker på er och skickar många styrkekramar!

    SvaraRadera
  16. Lars!
    Fyy, det är såå tungt! Du gör helt rätt i att ventilera som du gör, modigt, naket och starkt. Tror det är ett bra sätt att få ut och bearbeta allt och även få stöd och möjlighet att energiboosta lite.
    De allra varmaste kramarna!
    MiaH

    SvaraRadera
  17. Det är så galet det ni behöver gå igenom nu... Mina tankar finns hos er o jag hoppas av hela mitt hjärta att ni får fira julhelgen tillsammans hemma! Skickar en massa styrkekramar!
    Linda

    SvaraRadera