Stockholm den 14 augusti 2010Men nyårsdagen blev som jag tidigare skrev, nämligen en stressig morgon för att hinna i tid till sjukhuset. men efter det så blev det fika paus i Bankeryd hos snälla Lasse & Lily och Wilma. Därefter så åkte jag & barnen hem och käkade lite middag och sen skulle både Erik och William sova middag, men det slutade med att Erik somnade i sin säng och William och jag i soffan. Så det blev en skön tupplur mitt på den blanka dagen. Men efter det så har barnen varit oerhört aktiva så vid sextiden så gick vi ut en timme med våra underbara hundar en sväng i samhället och efter det så hade jag lovat Simon & William att få ett varmt & skönt bad ihop.Å gissa om dom tyckte om det ? Efter det så åt vi en riktigt mysig kvällsmat allihopa tyvärr utan vår Linda, men barnen åt mycket bra och inget gap eller skrik. Men till slut så somnade alla barnen, så klockan nio var här helt tyst så nu är kvällen film på 4:an slut, så nu väntar sängen. Ska bli skönt att få sova en stund .
Hej Lars! Du kämpar på! Jag hoppas också "han där uppe" ändrar sig. Hoppas Linda inte behöver vara för länge på sjukhuset nu.
SvaraRaderaGott nytt år och kram! / Maria
http://mariasdagbok.blogspot.com/
Sov Gott och kämpekramar....
SvaraRaderaJag hoppas att 2011 får en lååååång, bra start för er! Helst ska hela året vara bra men vi har ju inga garantier här i livet.
SvaraRaderaTusen kramar!
Vilken fin pappa du o man du är,mysigt ni haft det.Hoppas du får lite mer egen tid,lite då o då för att kunna ladda batteriet i dig själv.
SvaraRaderaKramar till er!
Ja Lars hoppas verkligen att om han finns där uppe tar o ändrar sig väldigt kvikt det är vi många som vill! Kramiz
SvaraRaderaPsykisk styrka önskar jag dig. Du verkar redan ha det, men lite till skadar nog inte va? Jag tycker ni är en fantastiskt familj och jag hoppas så att Linda orkar kämpa lite till!
SvaraRaderaHälsn från Christina i Karlskrona (som också upplevt bröstcancer, men inte så illa och tufft som ni!)
Åh vilken tuff situation. Ändå undrar jag hur mycket det hjälper Linda att du tar ut döden i förskott. Det är ingen som vet hur framtiden ser ut. Det kan hända bra saker även om ni inte haft många positiva saker vad gäller sjukdomen. Du har en underbar fru som kämpar, men det känns som hon ibland är väldigt ensam i sin kamp att leva vidare. Det krävs mod att våga tro när ingen annan gör det men det kan ha stor betydelse för framtiden. Allt gott till er.
SvaraRaderaJag har hamnat in på din och Lindas bloggar och kan inte sluta komma hit! Ni berör båda så otroligt mycket. Inte bara för att det är så otroligt hemskt det ni drabbats av, utan oxå för att ni delar med er av ert liv. Helt plötsligt sitter man och läser och tårarna rinner för någon/några man inte känner...
SvaraRaderaJag är nog som du... Jag vill veta, jag "tar ut i förskott"... Det hjälper mej, och att du hittat en ventil som den här att få ge utlopp för allt tror jag hjälper mitt i allt.
Jag tror på "han där uppe"! Allt som sker i livet kan man inte förstå, och det finns många varför som inte får svar... Ändå tror jag att styrkan vi har, och får i svåra situationer kommer ovanifrån.
Du och hela familjen finns i mina (och många andras) tankar och böner.
Kram Jea