lördag 1 januari 2011

1:a dagen på 2011 började ,,,,,,,,,,,,

Jaha nyårsaftonen blev ganska odramatisk för min del, med tanke på att jag hämtade hem min Linda under några timmar permission från sjukhuset. Så med andra ord så var dagen oerhört lugn och kvällen innebar att vi hade svärmor & svärfar på besök, som i sin tur hade med sig god mat. Men eftersom Linda var tvungen att vara tillbaks imorse vid 8 så kände jag att det skulle bli en tidig uppgång så när klockan slog midnatt så sov jag och barnen som grisar. Men detta nyåret kändes bara jobbigt med tanke på att jag anar vad som väntar mig detta året. Men hur som helst så bestämde jag mig för att ge gärnet för familjen både före och efter det fruktansvärda som väntar mig, om inte han där uppe ändrar sig jävligt fort. Men hur som helst så har jag fått världens underbaraste familj och bröllopet som vi hade den 14 augusti i år det kommer jag aldrig att glömma, eftersom det var det finaste jag upplevt i mina dagar.

 Stockholm den 14 augusti 2010

Men nyårsdagen blev som jag tidigare skrev, nämligen en stressig morgon för att hinna i tid till sjukhuset. men efter det så blev det fika paus i Bankeryd hos snälla Lasse & Lily och Wilma. Därefter så åkte jag & barnen hem och käkade lite middag och sen skulle både Erik och William sova middag, men det slutade med att Erik somnade i sin säng och William och jag i soffan. Så det blev en skön tupplur mitt på den blanka dagen. Men efter det så har barnen varit oerhört aktiva så vid sextiden så gick vi ut en timme med våra underbara hundar en sväng i samhället och efter det så hade jag lovat Simon & William att få ett varmt & skönt bad ihop.Å gissa om dom tyckte om det ? Efter det så åt vi en riktigt mysig kvällsmat allihopa tyvärr utan vår Linda, men barnen åt mycket bra och inget gap eller skrik.  Men till slut så somnade alla barnen, så klockan nio var här helt tyst så nu är kvällen film på 4:an slut, så nu väntar sängen. Ska bli skönt att få sova en stund .

två små badgossar som har jätte roligt

8 kommentarer:

  1. Hej Lars! Du kämpar på! Jag hoppas också "han där uppe" ändrar sig. Hoppas Linda inte behöver vara för länge på sjukhuset nu.
    Gott nytt år och kram! / Maria

    http://mariasdagbok.blogspot.com/

    SvaraRadera
  2. Sov Gott och kämpekramar....

    SvaraRadera
  3. Jag hoppas att 2011 får en lååååång, bra start för er! Helst ska hela året vara bra men vi har ju inga garantier här i livet.

    Tusen kramar!

    SvaraRadera
  4. Vilken fin pappa du o man du är,mysigt ni haft det.Hoppas du får lite mer egen tid,lite då o då för att kunna ladda batteriet i dig själv.
    Kramar till er!

    SvaraRadera
  5. Ja Lars hoppas verkligen att om han finns där uppe tar o ändrar sig väldigt kvikt det är vi många som vill! Kramiz

    SvaraRadera
  6. Psykisk styrka önskar jag dig. Du verkar redan ha det, men lite till skadar nog inte va? Jag tycker ni är en fantastiskt familj och jag hoppas så att Linda orkar kämpa lite till!

    Hälsn från Christina i Karlskrona (som också upplevt bröstcancer, men inte så illa och tufft som ni!)

    SvaraRadera
  7. Åh vilken tuff situation. Ändå undrar jag hur mycket det hjälper Linda att du tar ut döden i förskott. Det är ingen som vet hur framtiden ser ut. Det kan hända bra saker även om ni inte haft många positiva saker vad gäller sjukdomen. Du har en underbar fru som kämpar, men det känns som hon ibland är väldigt ensam i sin kamp att leva vidare. Det krävs mod att våga tro när ingen annan gör det men det kan ha stor betydelse för framtiden. Allt gott till er.

    SvaraRadera
  8. Jag har hamnat in på din och Lindas bloggar och kan inte sluta komma hit! Ni berör båda så otroligt mycket. Inte bara för att det är så otroligt hemskt det ni drabbats av, utan oxå för att ni delar med er av ert liv. Helt plötsligt sitter man och läser och tårarna rinner för någon/några man inte känner...

    Jag är nog som du... Jag vill veta, jag "tar ut i förskott"... Det hjälper mej, och att du hittat en ventil som den här att få ge utlopp för allt tror jag hjälper mitt i allt.
    Jag tror på "han där uppe"! Allt som sker i livet kan man inte förstå, och det finns många varför som inte får svar... Ändå tror jag att styrkan vi har, och får i svåra situationer kommer ovanifrån.
    Du och hela familjen finns i mina (och många andras) tankar och böner.
    Kram Jea

    SvaraRadera