söndag 9 januari 2011

Det finns folk till allt !

Söndag lunch den 9 januari 2011, en ganska lugn och behaglig dag med lite töväder och ishala vägar. men vilken tur att barnen då är på ett strålande humör, vilket inte alltid är en självklarhet. Helgen har varit ganska lugn den med. Konstigt nog så tyckte jag att Linda var lite piggare i fredagskväll och lördag förmiddag, men så fort man känner lite mindre oro eller kanske lite glädje t om så försvinner den fort, när det snabbt vänder tillbaks igen till det negativa igen med högfeber, smärta och enorm trötthet. Så jag vet inte vad jag skall säga om det , men hur som helst så fick vi en mysig lördag i alla fall med god mat. Synd bara att att hon inte fick behålla sitt hyfsat pigga kännande.
hösten 2010

Jaha och idag så väntar lunch hos svärmor & svärfar. Ska bli gott med riktigt god mat och trevligt sällskap. På tal om trevligt sällskap, så hade även varit trevligt att fått möjlighet till att fått jobba några veckor. Men tyvärr så ges inte den möjligheten för mig nu, eftersom hon inte mår så bra och det är fullt upp varje dag med strålning mm. Men får kanske att jag åker förbi jobbet någon dag i veckan och hälsar på i alla fall.

det finns ett ordspråk som heter: att det finns folk till allt !. Det stämmer verkligen när man läser kommentarerna på min blogg. eftersom dom flesta kommentarerna jag får kommer från omtänksamma och snälla människor, som skriver snälla och om tänksamma rader som verkligen värmer hjärtat och gör även att man får lite mer att kämpa för. Det är så bra att få lite pushar så man får fram den där extra energin som behövs i detta fallet. men sen finns det dom som bara måste spy sin galla över dom som redan ligger ner ! Och då brukar jag bara tänka att hur orkar man lägga energi på att tala illa och vara otrevlig åt en som redan har det jobbigt ? Tur är att jag blir glad över dom positiva tankarna och läser inte ens dom elaka kommentarerna. men jag håller med om att ibland kan jag behöva höra lite sånt som jag kanske borde inse men kanske gjort, fast då menar jag ju inte elaka påståenden förstås !.

Men jag har följande teori: Nämligen att människor som hela tiden påtalar andras misstag och bara ser allt som andra gör fel. Egentligen så mår dom dåligt över sina egna misstag och handlingar eller bara helt enkelt saknar ett gott hjärta med kärlek och respekt!

Nähe nu ska jag stuva in alla godingar i bilen och köra 2,5 mil norrut till samhället BRANDSTORP. För att njuta av den goda maten som svärmor tillagat, ja att den är god behöver jag nog inte oroa mig för, eftersom hon alltid lagar så god mat. Så hon borde få titeln, som jag såg på tv,n häromdagen "Sveriges mästerkock".

39 kommentarer:

  1. Förstår inte alls hur folk öht kan reagera på att du vill ha lite egentid, få tillfälle å andas för å kunna ge Linda å barnen allt dom behöver....För trots allt så är ni drabbad hela familjen, alla nära å kära!!! Det är jobbigt å "stå" bredvid nån som är fruktansvärt sjuk, (har gjort det själv), men jag hade turen å ha folk runt omkring mig som fullkomligt tvingade mig därifrån för att jag skulle orka va mamma åt vår son (den tid han levde)å för att orka med dom andra 4 pojkarna!!! Man kan ju undra om dom som gnäller å tycker du är egoist egentligen har stått i en så jobbig situation själv å bara gett allt utan å få en "andningspaus"??? Fortsätt som du gjort, ta pauser för jag tror verkligen att Linda har mål i mun å kunna säga stopp själv om hon inte vill att du ska ägna en stund åt barna eller dig själv!!! Styrkekramar till er Alla

    SvaraRadera
  2. ÅÅÅå, hur kan människor vara så råa? Hur kan man skriva i din blogg Lars, att du är en fullblodsegoist och att du ska tänka på Linda och på att du inte ska klaga för "det är inte du som har det värst?" Hur fan, rent ut sagt, är människor funtade? Vem av oss som helst kan förstå din siutation och att den är helvetisk, varför skulle du inte få ta de andningspauser du kan/får? Att stå bredvid kan vara minst lika jävligt som att leva med sjukdomen och jag tror verkligen som ovanstående sa att Linda kan säga "stopp".
    Mina tankar är hos både dig och Linda, men här skriver jag bara till dig. Du är en enastående far, du kämpar så mycket du kan, jag beundrar dig storligen. Ta dagen som den kommer, ge Linda det du kan och ta vara på alla små goda stunder. Men tänkt också på dig själv, fortsätt att ta dina andningspauser när du kan och får möjlighet. Skit i alla magsura personer, förmodligen är det som du skriver idag; att man mår inte speciellt bra själv eller har aldrig varit i den situationen du är.
    En jättestyrkekram till dig, beundransvärda människa! Tänker på dig./E

    SvaraRadera
  3. Har följt er familjs öde en tid och vet att det är fruktansvärt det ni går igenom nu. Har själv varit i din situation. Där vi bor hade vi ASIH som kom hem och behandlade min man och även resten av familjen som även består av tre minderåriga barn, nu är de tonåringar. Både läkare, sköterskor samt kuratorer var måna om att hela familjen hade det så bra som det nu någonsin går att ha när man vet att en älskad familjemedlem snart ska dö. Har ni inte de resurserna där ni bor? Du måste få prata av dig, annars orkar du inte med. Styrkekramar / L

    SvaraRadera
  4. Vad härligt Lars att ni fick en mysig lördag. *Heja dig!* :)

    När det gäller strålningen, så försök tänk så att det är i alla fall positivt att de vill göra något. Jag minns när en familjemedlem till mig var hemskt sjuk i cancer och den fruktansvärda känslan när läkarna berättade att de inte kunde sätta in fler behandlingar, de kunde inte göra något mer för honom. Så länge det finns behandlingar, så länge finns det hopp, det kan ju bli en förändring, hur lång eller kortsiktig den än är, så är det ju något att klamra sig fast vid och jobba för. Jag hoppas innerligt att Lindas smärta kan lindras i och med den här strålningen.

    Hoppas ni får en avkopplande Söndag hos svärmor och svärfar, så de får pyssla om er riktigt ordentligt, hela familjen.

    SvaraRadera
  5. Som sagt, det finns mäniskor för allt.
    En del tror att bloggen är för deras eget nöje, inte en möjlighet för dig att få lufta dina tankar och känslor.

    Så skriv du som DU vill, inte vad andra vill läsa.

    Styrka och mod...

    SvaraRadera
  6. Så många kloka tankar och synpunkter här idag, jag blev nästan rädd igår för de som skrev var riktiga besserwissrar...som inte förstått eller upplevt liknande situation i sina liv?
    Jag har och vet att man behöver " det vanliga livet" för att orka.
    Titta i brevlådan imorgon, litet kuvert till Linda från annan förskollärare som så gärna hade arbetat med en sådan härlig och kreativ person som Linda! Jag fotograferar också mycket, men inte lika proffsigt. katter gillar jag också, har 2 " damer" på 10 och 7 år.

    Annika Sandberg

    SvaraRadera
  7. Hoppas maten smakar bra och att ni får en skön stund hos dina svärföräldrar!

    Fortsätt läsa kommentarerna som är till stöd för dig och strunta i de andra. Jag kan tänka mig att blogga i din/er situation är ett sätt att ventilera och pysa ut lite känslor. Till sist - forsätt ta hand om dig mitt i allt detta, det behöver du för att orka med, vilket är svårt när man både är småbarnsförälder och dessutom har en svårt sjuk fru...

    SvaraRadera
  8. Hej Lars!
    Jag följer både din & Lindas blogg och jag beklagar djupt det tragiska som inträffat i eran familj och hoppas verkligen att det sker ett mirakel!

    Jag läste kommentarerna innan om att du t ex skulle vara en egoist! Jag hoppas av hela mitt hjärta att du skakar av dig dessa. Det är så fruktansvärt respekt & känslolöst!

    Jag beundrar dig Lars för att du skriver ur ett anhörigperspektiv. Och du har all rätt att vara besviken och förbannad på livet, det är nästan ett måste för att orka. Ibland behöver man rasa ihop för att kunna kliva upp och gå vidare. Och det här med att du tar dig egentid, det behövs också för att orka, du måste få tanka dina batterier för att orka ta hand om Linda & era fyra fina barn. Det är viktigt!

    Jag bor i Jönköping och hjälper er gärna om det finns något ni känner att ni behöver! :) Jag jobbar som barnskötare bl a och har inga som helst problem med att hitta på skojiga saker med busiga barn :D

    Hoppas att kommande veckan blir så mysig som möjligt för er! Och att du kommer iväg till dig jobb och kan hälsa på :)

    Styrkekramar!!

    SvaraRadera
  9. Glädjedödare finns det gott om tyvärr! Fattar inte vart man får egoist ifrån? Ni som familj är ju drabbade allihop, tycker du är en fantastisk pappa o make, o Linda lika fantastisk hon! Vem är jag då? Jo, jag heter Maria är 43 år o har make och en dotter, son och ett litet barnbarn som "halkat" in på era bloggar o följer dem, såklart blir jag väldigt berörd, men framför allt tycker jag ni är duktiga på att skriva! Önskar så in i norden på att det kunde ske ett mirakel och att Lindas dumma cancer ska ebba ut och försvinna!! kram till er!

    SvaraRadera
  10. Tänkte skriva igår, men fick inte till det...

    Jag blev varm i hjärtat när jag läste häromdag att du hade kunnat koppla av i skidbacken ett par timmar. Så klokt! Du ska ju hålla många dagar framåt, troligen många månader / år, tillsammans med Linda, och tillsammans med barnen. Att du är så klok och insiktsfull att du inser att man behöver ladda batterierna själv, för att kunna fortsätta att orka ge, i de många dagar som ligger framför er, det är en bra kunskap att ha. Och att du dessutom har både tillgång till barnvakt (mormor) och vågar be om hjälp, det vittnar om en mogen människa tycker jag.

    Inte för att du behöver argument mot "snåla kommentarer", men här kommer ett i alla fall; du tog ledigt endast fem timmar efter att ha varit närvarande flera dagar, veckor i sträck. Det är inte att vara egoist, det är att planera för en lång tid framöver med sin kära fru och familj!

    Jag tycker att du ska ta fler pauser när DU känner att du behöver, det ska INTE andra ha åsikter om, det är bara du som kan avgöra det.

    Varma hälsningar till dig!

    Helena och Lasse

    SvaraRadera
  11. Du och din familj är beundransvärda som delar med Er av er kamp. Det är så märkligt att andra kan uttrycka sig negativt om detta...
    Tack vare att jag hittade Era båda bloggar för några veckor sedan har jag fått kunskap och styrka att använda i mötet med en familj i liknande situation.
    TACK och låt dig inte tryckas ner av andras åsikter, för att orka behöver du ventiler som att prata, skriva och egen tid.

    Många kramar Monica

    SvaraRadera
  12. Lars är ingen egoist, han gör det många skulle vilja göra i sådan situation som han och hans familj befinner sig i. För att Lars ska orka ta hand om sin familj måste han få ladda om sina batterier.

    Ta inte åt dig Lars, skaka av dig och gå vidare, det är du/ni värda.

    Kram Emma

    SvaraRadera
  13. Håller med dig om att det finns folk till allt. Min teori är att de som anser att du är både egoistisk och allt negativt de skriver är människor som själva aldrig haft det riktigt kämpigt.
    Har man upplevt riktigt stora svårigheter under en längre tid så vet man att det är nödvändigt med andninshål för att orka räcka till för sina kära.
    Det gäller svårigheter av olika slag, behöver inte vara bara sjukdom eller olycksfall, utan riktigt dålig ekonomi, dödsfall osv.kan också vara riktigt svåra att ta sig igenom.

    Fortsätt du att skriva som du känner, är övertygad om att det är många som mår bra av att läsa din blogg.
    Ta också möjligheterna att få lite egentid emellanåt! Alla ni har det svårt och behöver verkligen finnas till för varandra vilket märks att ni gör.

    De som tycker det är bara negativt kan ju låta bli att läsa och kommentera flera gånger i alla fall.
    Tycker att det är starkt av dig att ändå släppa fram även de kommentarerna.

    Linda läser också din blogg och jag är säker på att hon skulle säga stopp om hon absolut inte ville att du skrev som du gör!

    Hoppas ni får en riktigt skön söndag med god mat och trevligt sällskap!
    Varma stärkande tankar Sippan

    SvaraRadera
  14. Sippan;nog har vi/jag haft dte kämpigt!

    Det jag,med flera ,reagerar på,är INTE att Lars behöver egentid,självklart gör han det!!!
    Men,utan man reagerar på,är att bla,har han skrivit att iblandt känns det som om HAn har det jobbigare än den som är drabbat(Linda)
    Bla.
    Och,har man en offentlig blogg,får man rekna med reaktioner!
    Jag anser att vissa saker han skriver om här,är mycket stötande,och borde skötas privat!
    Det är hans FRU som har det värst!
    Så era "besserwisserteorier" faller!!!

    SvaraRadera
  15. Du ska inte bekymra dig om att folk snackar bakom din rygg. Det betyder bara att du är ett steg före!
    Och att de står i perfekt position för att kyssa dig i röven!!

    Kramar i mängd och så önskar jag dig och familjen en bra vecka!!

    SvaraRadera
  16. Tycker att det är etiskt och moraliskt fel att jämföra lidandet. Vem lider mest? Kan du som läsare avgöra det? Båda lider var och en på sitt sätt och båda ger uttryck för det utifrån sitt perspektiv. Som läsare kan vi bara försöka dela detta lidande. Vara ett stöd så långt det är möjligt. En blogg är en öppen dagbok. Med ödmjukhet och varsamhet får vi möjlighet att dela detta svåra och tabuerade ämne som död och lidande innebär. Lidandet går inte att mäta. Det gör ont att se någon lida och jag lider mer er båda. Styrkekramar!

    SvaraRadera
  17. Jag är själv cancersjuk i obotlig cancer och jag är helt säker på att både min man och mina barn har det betydligt jobbigare än vad jag har med att jag inte vet hur länge jag får leva.

    De ska ju leva kvar utan fru och mamma och får en sorg att bearbeta och försöka leva med.

    Så att jämföra tycker jag är helt fel.
    Jag har läst noggrannt det Lars skriver och försökt se det ur mitt och min familjs perspektiv och aldrig har jag då tänkt att det han skriver är stötande.

    Lars måste få ventilera det han känner och tänker och vi andra som läser har ingen rätt att döma honom utifrån det.

    Både Linda och Lars får stöd av sina riktiga vänner, sina släktingar och föräldrar.... vi bloggläsare försöker stötta också så gott vi kan.
    Det de minst behöver i sin situation är dessa pekpinnar.

    Jag hade blivit verkligt ledsen om min man fått sådana här negativa kommentarer ifall han hade bloggat om sina känslor.

    Ta till dig av det du tycker är bra Lars och skit i resten.
    All styrka till dig och övriga familjen.

    Varma styrkekramar
    Lisa

    www.lisasfunderingar.se

    SvaraRadera
  18. Beundrar dig och Linda och följer era bloggar. Tycker ni båda är fantastiska!!!!! Önskar man hade er styrka. Förstår mig ej på de negativa kommentarerna tycker de är helt obefogade,om någon reagerar på det du skriver tycker jag de ska sluta läsa din blogg. Självklart behöver du egentid för att orka. Dessutom anser jag att man ej kan jämföra känslor och vem som har det jobbigast detta är saker som ej går att mäta. Tror att stå bredvid utan att kunna göra något är fruktansvärt jobbigt. Önskar att jag bodde närmare så jag kunde hjälpa er på något sätt.
    Varma hälsningar Agneta

    SvaraRadera
  19. Jag förlorade min man i cancer för fyra månader sen. I allt som Lars skriver kan jag känna igen mig. Det är så fruktansvärt svårt att stå vi sidan av den man älskar och veta att det inte är så lång tid kvar. Man hoppas, önskar och vill att det inte är så och jag levde ofta i min egna lilla bubbla. Jag visste hur det skulle sluta, funderade mycket, läste mycket och pratade med min man om det. Men vägrade ända tills sista minuterna innan han dog inse att han skulle lämna mig. För hur f-n skulle jag ha orkat levt med den sorgen innan han gått bort. Klart att vissa dagar var bättre och andra sämre men så är det för oss som är medresenärer på cancerresan.
    Min man sa många gånger att han beundrade mig som orkade med, att jag var med vid hans sjukhusbesök osv. Och jag är tacksam för att jag kunde vara med. Det är inte alla som kan pga av massa olika orsaker. Detta gör inte mig på nåt sätt bättre än någon annan för alla måste får lov att göra det som känns rätt i just deras situation.
    Jag hittade små enkla saker som gav mig kraft, energi och ork. Det är viktigt att hitta dessa andningshål för att orka. Och framför allt är det viktigt för Lars att ha pauser när han känner att det är säkert att lämna Linda.
    Jag tror inte alla förstår men det kommer komma dagar när han inte kommer kunna/vilja lämna hennes sida och då är det viktigt att kan har kraft och ork till dessa prövningar.
    Jag säger som det är sagt, skit i alla nötter som inte vet bättre. Dom har troligtvis inte gjort denna resan så dom vet inte hur det är.
    Passa på medan tid finns och njut och lev, det är dom små stunderna av lycka som räknas, även om det kanske bara blir en halvtimme. Är det en halvtimme av lycka är den värd så mycket mer.
    Roligt att ni haft en bra helg. Jag håller tummarna för fler bra dagar.
    Varmaste styrkekramarna till er båda
    Helen

    SvaraRadera
  20. Kan inte se att Lars påstått han hans lidande på något sätt är värre.
    Han skriver ur sitt pespektiv, Linda ur sitt.
    Det är två olika bloggar med olika känslor och tankar för den som skriver.
    Att någon har det värre, gör inte den egna sorgen och smärtan mindre.
    Här är det lars tankar och rädslor som ventileras.
    Oavsett hur man själv uppfattar ord, så är dom inte mindre det han känner och bör få göra så.
    Kan man inte ens försöka se det, ur Lars perspektiv och komma med en upplyftande komentar, bör man avstå ifrån att komentera.

    Lars har det svårt ändå (även linda) men det förringar inte hans känslor och utmattning.
    Så skriv något positivt, eller avstå ifrån att komentera.
    Bloggen är inte till för att "underhålla oss" Den är Lars möjlighet att ventilera Sina känslor och rädslor.
    Respektera det.

    SvaraRadera
  21. Skriver dessutom under, på allt Lisas fotologg skriver i sitt inlägg.

    SvaraRadera
  22. Styrkekramar till eran lilla underbara familj!

    SvaraRadera
  23. Säger Lars att han är ledsen så är han det, säger han att han behöver egentid så behöver han det. Det finns inget rätt eller fel. Det är ju det denna bloggen går ut på, att visa hur det är att vara anhörig. Alla är olika. Så här är det att ha en cancersjuk fru, och det är ingen vacker verklighet Lars lever i!
    Styretankar till hela familjen.

    SvaraRadera
  24. Jag kan inte heller låta bli att kommentera alla konstiga kommentarer. Kort sagt, jag vet hur du har det och jag tänker samma sak. För att orka med måste man göra något för sig själv ibland. Tack för tipset om skidåkning, det tror jag att jag ska försöka få tid till. Det var nog 5 år sen sist.

    Själv sover jag mellan 5-6 timmar per natt, vilket är för lite. Med två barn och en cancer-sjuk fru så hinner man inte med att ta en sväng förbi gymmet efter jobbet, att ta en bärs med grabbarna på fredagen eller ens att bara ta tidningen en stund på eftermiddagen. Tiden man kan ta för sig själv är när frun inte är hemma eller sover och ungarna är på dagis eller sover. Det är den tiden som datorn eller teven är mest lättåtkomlig.
    Det finns helt enkelt inte tid till att vårda sig själv. Och jag har bara två barn...

    Så vad jag vill säga med detta är fortsätt blogga. Jag funderar på att börja jag med, det är ganska frigörande att få skriva av sig lite när man mår dåligt.

    Till er som skriver att Lars är egoistisk m.m: Ta och surfa lite på malignt melanom eller liknande eller den som Linda har. Försök sen föreställa er hur er tid ska räcka till barnen med. Tänk sen efter hur mycket tid som går åt till städ, tvätt, disk, matlagning etc, som oftast två föräldrar delar på. Sen när ni summerat den tiden, får ni då nån tid kvar till er själva?

    Lars: Kämpa på. Vi känner inte varandra, men vi hade rummet bredvid Linda förra veckan och jag förstår hur ni har det. Jag tänkte när hon åkt att jag hoppas att hon fick åka hem till er andra och ha det bra, för det är vad jag önskar ska hända för oss.

    Jag ska nog börja en egen blogg. Det blev ett onödigt långt inlägg, men jag vill bara säga att jag (också) beundrar dig och din ork att skriva. Man måste ha lite roligt för att orka med det tråkiga.

    SvaraRadera
  25. Är tvungen att försvara mej mot alla påhopp av er som är sååå "deltagande och empatiska"! Det är jag också! Ni vet inget om under vilka förutsättningar jag skriver! Ni vet INGET om hur mycket Lars älskar Linda? Ni bara lever i er fantasivärd! Jag och fler med mej,läser mellan raderna på det Lars skriver. Han vill: Att Linda ska vara på sjukhus helst,så han slipper ta hand om henne OCH alla hushållsgöromål som är såå jobbiga. Han är ett offer tycker han själv? Han kommer skaffa en ny kvinna fortare än vi kan säga God jul,därför att han är för omogen för att klara denna situationen! Ni kära bloggläsare kan inte hjälpa honom eller ,framförallt Linda,genom att uppmuntra och skriva hur underbar han är. Det jag skriver till Lars hoppas jag han kommer minnas resten av sitt liv: Denna tiden med sin fru får han ALDRIG igen! Kan han inte sätta sina egna förehavanden och behov i andra rummet den tid hon har kvar? Tycker detta är stor skam. Hur han öppet kan kalla sej för "hushållerska",och hur ni kan hålla med??? Hade min syster varit sjuk och haft en sån man,hade jag garanterat opponerat mej och talat om vad han är för en skit. Men tydligen får man inte göra det med Lindas Lars.Jag har följt hennes blogg hela tiden och sett att folk undrat över Lars engagemang??? Jag har tidigare inte gillat att man angriper dej Lars. Men nu: Inget fel i att du inte orkar,men skriv inte så uppenbart att du helst vill bli av med henne! Hela tiden frågar du,enligt henne,hur långt hon har kvar. Om du verkligen älskade Linda skulle du ta tillvara på eran tid ihop. Men du flyr hellre till jobb och skidbackar. Tids nog kan du åka skidor och jobba så mycket du vill!! Skulle kunna skriva mer och rent ut vad jag tycker om dej,men jag tar viss hänsyn!!!!!

    SvaraRadera
  26. Du ANDERS!!!! Ska jag "föreställa" mej hur det är att ta hand om hus och familj???? Tycker du ska ta bort ditt inlägg omedelbart! Jag har tagit hand om hus och hem,samt uppfostrat fyra barn!!!! Du vet banne mej inte vad du pratar om!!!!! Du Anders tillhör dessa omogna "män" som kan"göra" ett barn,för att uttrycka mej milt men du vill inte ta hand om resultatet. Barn är inte som en leksak man köper och sen tröttnar på! Jag skulle vrida om näsan på både Lars och Anders om dom vore i min närhet!!!!!!

    SvaraRadera
  27. Lars och Anders: Läs George med liemannen bakom axeln!!!! Där ser ni en man som bryr sej om sin familj!!! Jag blir djupt rörd av att en som han kanske måste lämna jordelivet. Han sätter sin familj högst. Det är så det ska vara. och jag är övertygad om att vore det ombytta roller för honom, så skulle han ägna sin tid till sin kvinna. Den tid hon har kvar. En riktig man ber om att få bli sjukskriven för att ta hand om sin sjuka fru. Idag sätter F-kassan stopp för sånt kanske. Men: Jag ifrågasätter Lars beteende,och det borde alla göra. Lars är ju inte precis någon Einstein i sitt sätt att uttrycka sej och jag har träffat på alldeles för många "LARS" i mitt 53-åriga liv. Bara att beklaga Linda att hon träffade en omogen "karl" som blev far till hennes sista barn! Ni som skriver här är vad jag förstår ungdomar,men jag har fyra vuxna döttrar och tycker att detta scenario är fruktansvärt! Måtte mina flickor få leva utan att bli sjuka och framförallt att få en fin omtänksam man!

    SvaraRadera
  28. Herregud, skaffa dig ett liv, "mystifica". Även om du kanske hade mycket att göra förr med dina barn, så verkar du ganska sysslolös nu...

    Till Lars vill jag säga att jag är själv sjuk i spridd bröstcancer, och på många som har skrivit här så är det precis som om man ska omyndigförklaras! Jag har fortfarande kvar min empati, min förståelse, min omtanke och ett fritt tänkande. Jag kan förstå att min sambo behöver göra annat, jag kan SÄGA till min sambo att göra annat, jag förstår att han är mänsklig. Någonstans behöver man fylla på energin. Vi som är mitt uppe i sjukdomen har det mycket lättare än de som är anhöriga, så är det alltid. De får stå och se på utan att kunna påverka så mycket. Det måste vara oerhört frustrerande.
    Och jag förstår dig, Lars, att du undrar hur länge hon ska leva. Jag vet också att det inte beror på att du inte älskar henne, jag vet att det beror på just att du älskar henne. Det måste vara helt utmattande att inte veta när tiden är ute. Det är inget konstigt för oss sjuka att förstå, och jag är övertygad om att din fru förstår det också. Vi sjuka gör oss lite vän med döden. Vi anpassar oss till situationen. Precis som alla människor gör. Inget konstigt med det.
    Ni som står utanför ser döden i vitögat och det skrämmer mer än något annat.
    Stå på dig, Lars och gör det du orkar så gott du kan, fyll på emellanåt och du har också ett liv som ska vårdas, glöm inte det. Det har vi alla.
    Annette

    SvaraRadera
  29. <av respekt för Lar4s ska ja bara säga en sak till "mystifica"...
    Vad e de för respekt du menar att du visar genom dina påhopp o fruktansvärda anklagelser???
    Nä du Lars, ta dina pauser o egen tid för de behöver du nu o lär alltid behöva.
    Hur skulle du annars orka vara en bra man o pappa?
    Stå på dej o låt inte sådana som henne få dej att tvivla på dej själv :-)
    Stora kramar Malin

    SvaraRadera
  30. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  31. Snälla "mystifica"! Lägg av nu, det räcker med allt du "spytt" ur dig här ovan. Respekt, empati osv skall du nog inte yttre dig så mycket om efter dina inlägg.

    Säger en som inte är så ung, 63 år och som också gått igenom väldigt mycket svåra saker i mitt liv. Kanske är det därför jag kan förstå Lars situation bättre än du?

    Ett råd: låt bli att läsa i fortsättningen om du ändå bara tycker allt är så vansinnigt falskt och illa!

    Du är så bitter och cynisk så det är riktigt synd om dig men skaffa dig en öppen blogg där du kan skriva av dig, kanske skulle du må lite bättre av det.
    Lämna bloggadressen här så vi kan gå in och läsa och kommentera, kanske får vi bättre förståelse för dig och din situation på det sättet.

    Lars, bry dig inte! Ta hand om dig och din familj på det sättet som känns bäst för er alla.

    Är det fel på Lindas bloggsida?
    Varma hälsningar Sippan

    SvaraRadera
  32. Hoppas du fortfarande står upp och orkar Lars...

    Av respekt för blogginnehavaren avstår jag ifrån ytterligare komentarer till en omogen och självgod bloggläsare...

    SvaraRadera
  33. Men mystifica...du läser mellan raderna och siar om framtiden och tycker och tänker saker som ingen med säkerhet vet!! Dålig stil har du dessutom. Varför måste man skriva till dig genom Lars kommentarsfönster? Ge dig till känna istället...
    Till dig Lars så säger jag bara förtsätt vara den du är, fortsätt att skriva av dig här. Verkar som att du gör ditt bästa och är en go pappa till dina fyra pojkar.

    SvaraRadera
  34. Varför gnäller alltid karlar så mycket så fort de får ta hand om hem och barn? *suck*

    Detsamma gäller allt detta jämförandet om vem som lider mest? Räcker det inte att acceptera att lidandet kan vara på flera olika sätt? För mig skulle det till exempel kännas värst att vara den som dör ifrån min familj och att lida 24 timmar om dygnet i en dödlig sjukdom men för någon annan kanske det är värre att vara den som är kvar utan min älskade och ensam får ta hand om allt som finns kvar. Det kan vara olika eller lika hemskt.

    Har du någon samtalskontakt att prata med? Annars tycker jag att du ska försöka få tag i en nu att prata med. Det är inte rätt mot Linda att hon ska behöva ta så mycket av din oro över framtiden, hennes sjukdom och död, m.m. Snälla!

    mvh K

    SvaraRadera
  35. Till karokkaro...

    Lite tankar om ditt inlägg. Kanske gnäller karlar så fort de tar hand om hem och barn men vad har det att göra med vad Lars skriver om? Anser du att det är gnäll när han har svårt att räcka till och orka med allt när han själv är i kris och sorg? Om Lars hade skrivit om hur jobbigt det var med barn och hem om hans fru t.ex. hade varit en karriärkvinna och han var "hemmaman" så hade det ju varit något helt annat, eller...?

    Sedan dina tankar om lidande och om att jämföra det. Jag håller med om att lidande kan vara på flera olika sätt, men varför fortsätter du då att resonera och jämföra din syn med andras?

    SvaraRadera
  36. Jag blir så upprörd av att ni skriver om Linda som om hon har slutat att vara en människa! Är själv i en liknande situation, men inte lika allvarlig, och jag behöver inte skyddas!!! Man blir inte omyndig för att man är allvarligt sjuk! Jag har fortfarande en åsikt och en vilja. Tro mig, det har Linda också. Och jag tror faktiskt att hon klarar av Lars oro. En känsla jag får ibland är att jag blir tokig på alla människor som ska behandla en med silkesvantar, ibland behöver man behandlas som en normal människa...
    Annette

    SvaraRadera
  37. Jag önskar att alla som skriver här inne, lämnar kommentarer till Lars, och inte lägger som mycket energi på att kommentera varandra. Jag förfäras över vad vissa skriver.

    Kämpa på Lars! Jag tycker det är fantastiskt att du skriver en blogg om hur just du upplever din situation nu. Det talas och skrivs alldeles för lite om hur det är att vara anhörig till en svårt sjuk person. Jag har själv haft cancer, och vet att min man led. Han kände sig ofta ensam med sina tankar och känslor. För det var inga andra män som talade om hur de hade det.

    Lars - du betyder säkert mycket för andra närstående - genom att förmedla tankar och känslor som många av er delar. Många känner sig säkert mindre ensamma i sin situation av att läsa din blogg.

    Ta tid för dig själv. Ladda batterierna ofta, ofta, annars kommer du inte att orka med allting framöver. Det är inte att vara egoistisk, utan att vara kärleksfull. Du ska vara den som är stark när Linda blir sämre, för att inte tala om när hon lämnar jordelivet. Då ska du ensam ta ansvar för allting, och det är ett stort jobb, samtidigt som man är i kris. Så tanka energi! Prata med ASIH om dig själv. Låt barnen få träffa någon att prata med. Kanske finns det stödgrupper för dem. Skaffa hjälp, så att ni allihop orkar.

    Massor med styrkekramar till er allihop!
    Christel

    SvaraRadera
  38. Snälla mystifica, skärp dig!!! Du är ju helt knäpp!!! Tror du seriöst att Lars väntar på att Linda ska gå bort!??!?! det var fan det dummaste jag har hört!!! Blir lagom irriterad på dig!! Om du nu tycker så illa om Lars tycker jag att du inte behöver läsa den här bloggen längre.

    Hoppas ni har haft en bra dag Lars och Linda!! Ta hand om er!! Kram!!

    SvaraRadera
  39. Jag blir både glad och tårögd varje gång jag läser både din frus och din blogg, glad för att ni verkar ha en sån kämparglöd och kärlek i er familj och tårögd över allt ni dagligen går igenom <3
    Jag vill egentligen bara skicka ett par varma styrkekramar till hela familjen och hälsa till det underbara Brandstorp, jag är själv mer eller mindre uppvuxen där vid vätterns strand under 70-80 talet och det är en underbar plats att finna ro på !!!
    Hang in there kram Fia

    SvaraRadera