Jag måste ändå säga att det är skönt att dom kommer hem och hjälper till och vissa av sjukvårdspersonalen tar sig även gott om tid att samtala med mig som närstående. För jag vill nog påstå att det vid många tillfällen är värre att vara bredvid än att själv vara drabbad. Men hur som helst så har den julen varit enormt värdefull att ha minnet, eftersom jag förmodligen inte kommer att få uppleva fler jular ihop med min fru!
Men av erfarenhet så vet jag att vinden vänder så fort så jag måste verkligen ta vara på den tid som vi har kvar tillsammans, men nu måste jag kila till sängen för jag är så fruktansvärt trött efter denna ansträngda helg. Fler rader kommer säkert imorgon igen så godnatt på er allihopa!
Åh, Lars, jag lider så med dig, med hela din familj. Du har fått slänga alla förhoppningar och förträngningar och måste stå där i den hemska vissheten att det är sista julen ni får ihop. Det är så fruktansvärt grymt att jag nästan inte orkar tänka på det. Och ändå lever du och Linda mitt i detta helvete på jorden. Jag önskar dig all styrka och allt mod som finns. Kramar/E
SvaraRaderaJag vill börja med att säga som Eva, jag önskar er alla styrka och mod, både dig och Linda. Det är som du säger nästan värre att stå sidan av som anhörig. Genom ASIH har även du en plats att bli sedd Lars. Det är viktigt för både dig och barnen.
SvaraRaderaJag har aldrig kommenterat era bloggar, men blivit en trogen läsare. Jag kan minst sagt säga att jag blir berörd och rörd av er oerhörda kamp och livsgnista. Vad jag vill komma till i denna kommentar är det bortglömda fokuset på anhöriga.
Här i Ystad har även vi ASIH, men här har vi även en anhöriggrupp. När det som kommer att hända, sker så blir det bara tomhet och en massa frågor kvar.
Det kan vara bra att söka en valfri samtalskontakt för att sätta ord på det man känner i olika stadier. Jag har blivit oerhört hjälpt av detta genom min egen fars bortgång men även min fasters allt för tidiga bortgång i bröstcancer.Den samtalskontakt jag fick förmedlad genom ASIH var för mig ovärderlig, även om jag var väldigt ovillig i början. Samt den anhöriggrupp jag kom att tillhöra.
Jag jobbar som undersköterska arbetslivet och haft nära kontakt med ASIH i jobbet men även som jag skrev även privat.
Jag vet av egen erfarenhet privat så väl i jobbet att fokus står oftast på den sjuke och inte på de anhöriga fastän de genomlever en annan sorts kamp.....
Mitt råd till dig är att inte glömma bort dig själv mitt i allt det här. Jag vill även att du ger Linda en jättekram från mig och att ni tar vara på varandra. Varje minut är viktig. Stor kram från Ingela i Ystad, skånes sydspets
God natt vännen och sov gott!
SvaraRaderaFantastiskt skönt att ni fick julhelgen ifred hemma, livet går vidare på nåt förunderligt vis!
Som du redan vet gäller det att ta vara på stunderna av lugn och harmoni... ingen vinst att ta ut nåt elände i förskott!
Tänker ständigt på er och skickar all världens omtanke och hoppas på det bästa!
Du fixar det här! :-)
Största kramen till er alla
Åsa
Jag drabbades av svår cancer, men kom ut ur den med hälsan i behåll. I alla fall hittills. Rädslan för återfall är med mig hela tiden.
SvaraRaderaFick därefter stå bredvid då min pappa drabbades kort därefter och gick bort efter bara några månader, samtidigt som en vän också dog i samma skitsjukdom.
Det var fruktansvärt att vara drabbad och inte orka vara den mamma jag ville och samtidigt var det än värre att stå bredvid.
All världens styrkekramar till dig och din familj.
Sitter här med tårar i ögonen och lyssnar till en underbar variant av Somewhere over the rainbow:
SvaraRaderahttp://www.youtube.com/watch?v=V1bFr2SWP1I
Må väl & njut av den tid ni har tillsammans!
Kramar,
Helena på okt99-listan
Sitter även jag med tårar i ögonen! Undrar varför det är så orättvist , vad vi ska lära av att sånt här händer?!
SvaraRaderaGer dej massor med styrke kramar!
Maritha
Hoppas att promenaden med hundarna gav dig lite "luftrum" i tankesnurret!
SvaraRadera