fredag 10 december 2010

En fredagskväll med John Blund

Efter en vecka med arbete, spänning och oro för hur det ska gå över julen och nyår så känner jag mig nu ikväll så enormt trött, så det får bli ett kort inlägg. Fredagen avslutades med ett luciafirande i Brandstorp av Adams klass. Det var otroligt fint att se dom små barnen fnissa och sjunga i kören. Men jag vet inte vad det är som gör att jag är så skittrött ikväll. men helt klart är att det är enormt mycket som händer just nu i mitt liv.



Jag tänker på t ex Lindas cancer och hur länge vi skall få behålla henne i livet mm?. Men helt klart är att hon har förändrats radikalt och gör det varje dag tyvärr. Ganska ofta så funderar jag och tänker på vad som kommer härnäst. Hur ska hon bli imorgon, nästa vecka , nästa månad mm? Och när det händer något så händer det så fort så jag hinner inte med vad som händer. Men vi får se? Jag har lärt mig av erfarenhet att jag är tvungen att leva dag för dag och kan inte planera i förväg, eftersom jag inte vet hur hon kommer att må.



Men nu så ska jag sova några timmar för snart så vaknar väl dom små liven? Då gäller det att vara pigg igen, men godnatt så länge!

12 kommentarer:

  1. Hej Lars!
    Det är väl inte så konstigt att du är trött då det händer så mycket i ditt och familjens liv just nu. Man kan inte förstå vad ni går igenom i och med Lindas svåra sjukdom.
    Jag har följt Lindas blogg i några veckor nu och har gråtit många gånger då jag läst det hon skriver. Nu följer jag även din med lika många tårar rinnande. Men det kommer även leenden emellanåt.
    Jag önskar och hoppas att Linda kan fortsätta sin behandling snart och att ni får en så bra jul som ni bara kan med era fina killar!
    Kram Eva-Lena

    SvaraRadera
  2. Vilken enormt pressande och stressande situation ni har. Den önskar man inte sin värsta ovän!

    Jag hoppas att tiden till jul går fort nu, så att ni får ha Linda hos er och att den här julen blir ett fint minne för er alla.

    Varma kramar till dig från mig.

    annicap

    SvaraRadera
  3. Skickar över tusen, varma, styrkekramar till dig och de dina. Hoppas att du får en bra natt med god sömn.
    //Anna V

    SvaraRadera
  4. Inte konstigt att du är trött, du är säkligen helspänd hela tiden och kopplar aldrig riktigt bort tankarna. Jag önskar att ni alla skulle få chansen att vila ut och andas in nya friska tag men det är lättare sagt än gjort. Tänker på er och försöker lyssna på det ni båda berättar. kramar

    SvaraRadera
  5. Ta en dag i taget. Morgondagen kommer tids nog.
    Visst skulle man vilja ha en spåkula att se in i... Men försök att ta vara på era fina stunder. Livet går ju tyvärr inte i repris.
    Det är ju så att den friske har hur många önskningar som helst, och den sjuke bara en.
    Krama om Linda och säg att du älskar henne och ha en så bra o trevlig helg ni bara kan ha.

    Kram från Maria i Värmland

    SvaraRadera
  6. En liten hälsning i från oss i Åtvidaberg.
    Vi vill bara säga det, att ni finns i våra tankar dagligen.
    Hoppas du och din familj
    får sova gott i natt.

    Kramar från Lotta med familj

    SvaraRadera
  7. Sänder över en massa styrkekramar till er från från oss i Sundsvall. Tänker på dig och din fina familj. Livet är så orättvist. Tyvärr.

    Kolla in denna blogg. (Det kanske du redan gör). http://annajansson73.blogspot.com/

    Förhoppningsvis får ni sova nu inatt. Håller alla mina tummar och tår för det!!

    Sov gott!! Och kram från oss här i Sundsvall.

    SvaraRadera
  8. Har inte lämnat några spår ännu, men har läst Lindas blogg länge och väl, varje dag. Blev så glad att ni kom till USA och allt ni fick uppleva där tillsammans. Igår hittade jag din blogg.

    Cancer är en fruktansvärd sjukdom när den väl inte längre kan stoppas.
    Det märkliga är att utanpå ser de flesta "ganska friska ut" men inuti är det världskrig med alla stidsmedel som inte ens existerar på denna jord.

    Din underbara Linda ser så glad ut och på bilderna "lika frisk som alla andra"...ursäkta att jag säger så, men de flesta kan inte förstå vad som försigår...för det går inte att förstå!
    Smärta syns sällan utanpå...

    Smärtan och lidandet går inte att ta bort helt med morfin, för smärtan är också existensiell.
    Förlorade min dotter Madeleine 2008, 20 år ung i cancer och hon led fruktansvärt, så jag tror mig veta vad du går igenom.

    Året därpå fick jag själv en aggressiv bröstcancer HER-2 positiv och har underhållsbehandlingar till nästa sommar.

    Tänker som Linda att jag vill leva för allt smör i Småland och att lämna min äldsta dotter kvar finns inte på värdskartan. Men cancer har en förmåga att bestämma över oss människor hur positiva vi än är. Det är ett lotteri vem som lever och vem som dör.

    Lider med Er och jag förstår att du går igenom ett helvete, man pendlar mellan hopp och förtvivlan.

    Hoppas att ni orkar prata om saker som är viktiga för er och barnen. Barn har en enorm förmåga att ta in vad som händer och ser ibland mer klarsynt på livet och döden än vi vuxna gör. Lita på barnen, de är så kloka, så kloka.

    Maddes små kusiner förstod vad som var på gång, den yngsta var då 2 år och han pratar ofta om Madde och vet att hon är en ängel, det känns naturligt för honom. För vi fortsätter att finnas även om kontakten är avbruten.

    En liten kusin föddes 2 månader efter att hon dött och även hon vet vem Madeleine är. L blir glad när vi pratar om henne, men även lite förundrad och idag är hon 2 år. Hon tittar upp mot himlen och vet att hon är en ängel. Det känns fint.

    Följer er dagligen och ber varje kväll att ni ska få fira jul tillsammans hela familjen.

    Skönt att du tar en dag i taget, eller ibland en timma i taget, eller minuter....det är helt OK så.

    Läste hela din blogg igår och det gläder mig att ni tagit hjälpt från människor runtomkring er.

    Oj, det här blev långt, men jag hoppas att även Linda läser detta, trots att jag skriver på din blogg....Ta hand om varandra, var i stunden och ta hjälp av alla ni bara kan runtomkring.

    Tänk att alla VILL hjälpa, det gör gott för dom som hjälper, så se till att ni bara umgås utan att behöva tänka på mat, tvätt och annat som måste flyta.

    Stora varma kramar till både dig och Linda!

    SvaraRadera
  9. Du måste ju kunna bli sjukskriven.
    Jag förstår att du vill bli distraherad av ditt arbete och vara där.
    Men snart är Lindas dagar slut och då ska du inte sitta och ångra att du arbetade istället för att vara med henne.
    Önskar dig kraft.

    SvaraRadera
  10. Hej.
    Följer din o Lindas blogg varje dag,och beundras över er styrka...Så mycket kärlek. Du är en underbar far till 4 killar som älskar och ser upp till dig mest i hela världen.Du är deras plattform o trygghet när tråkigheter tar vid,när sorgen tränger på.Och när dagen kommer "Gud förbjude"då en underbar mamma/fru inte längre finns med. Ja då ska du veta ,att din plattform kommer bestå i mängder av famnar att krypa in som tar hand om dig på ALLA sätt,och dina underbara söner. Jag önskar av hela mitt hjärta att Julen blir som ni önskar.
    Många varma styrkekramar till ER/ Tina

    SvaraRadera
  11. Det är otroligt att ni orkar med att göra så mycket som ni gör... men det är ju det man gör som läggs i högen av minnen så det kanske känns ännu viktigare nu än någonsin att skapa nya minnen?

    Ni är så fina allesammans och jag skickar dig all styrka som jag bara kan!

    Kram

    Ludmilla

    SvaraRadera
  12. Vilket talande foto på Linda med mamma i bakgrunden. Ens barn är nog alltid ett barn för en förälder. Ni behöver i sanning kraft allihop i familjen! Vad roligt att ni kunde vara på Luciafirandet, det blir ett minne för livet för Adam.

    Kram Maria i Huddinge

    SvaraRadera