söndag 28 november 2010

Känner mig livrädd och stressad som hare!!!!!!

Då har söndagskvällen kommit och jag sitter denna kväll alldeles ensam, ja förutom med hundarna och dammråttorna. Plötsligt så känns det som livet springer ifatt mig och att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Just nu är allting bara kaos i mitt liv och jag är så oerhört rädd för att min fru inte ska klara denna omgången på sjukhuset eftersom hon mår så dåligt. Hög feber och smärtor. Så jag har t o m så svårt att sova, vilket jag aldrig har annars.

bild från wikipedia
Ja tårar ja! Det har jag fällt många under denna helgen och gör så även nu med. Jag har i stort sett gråtit hela tiden sedan Linda åkte in till sjukhuset. Allt blir så nära in på och jag är så livrädd för att förlora min fru/ mina barns mamma ! Och inte få fira en jul med familjen hemma i vårt hem!.Jag tänker också på hur ska man kunna orka med att fixa inför jul? Men det får bli som det blir för jag är helt tom och orkeslös för närvarande. Allt detta som händer nu är så overkligt och så fruktansvärt tärande.

Jag får ofta frågan om följande - om jag behöver något, om jag vill ha besök eller om det är något som folk kan göra? Så på dom frågorna svarar jag följande :

* om jag behöver något? Ja t ex hjälp med att röja undan all den här ----- snön ! Och gärna kaffesällskap och att folk ringer och kommer och kramar om mig!

* om jag vill ha besök? Ja verkligen i vanliga fall, men extra mycket nu för jag känner mig så ensam!

*Om det finns något som folk kan göra för mig ? Jo, hälsa på mig och Linda och hjälpa oss med djuren t ex släppa in och ut hundarna och gå promenader med dom. Det är så oerhört mycket värt för oss!

Men nu ska jag försöka sova. Det känns inget roligt eftersom det är alldeles tyst i huset, förutom vinden som susar i skorstenen. Kram på er alla!

65 kommentarer:

  1. Jag hade mer än gärna hjälpt er om jag kunnat, nu bor ju jag i Dalarna, så det är lite långt emellan.
    Men en stor bunt med varmaste kramar skickar jag dig!!!! Ni finns i mina tankar.
    ♡ KRAMAR ♡

    SvaraRadera
  2. hej följer din och lindas blogg varje dag tänker mycket på er och banren sköt om dig så gott det går

    SvaraRadera
  3. Hej! Följer era bloggar å känner med er! Synd att det är så långt till er, annars hade jag mer ön gärna kommit och hjälpt till! Hoppas mina styrke kramar kan hjälpa lite iaf!
    KRAM!!!!!!!!!!!!!!!!!

    SvaraRadera
  4. Känns säkert konstigt att höra det här men... du har en väldig styrka i att du har så nära till dina känslor.
    Även om allt är upp och ner och kaotiskt just nu så är det i längden bättre att reagera som du gör, att vara ledsen, att gråta ut det, att tala om för folk att du är ledsen och att be om och ta emot hjälp.
    Din egen inställning kommer att hjälpa dig igenom det här. Det finns alltför många människor som stänger av och som försöker klara allt själva.
    Människor vill hjälpa till att bära en när man inte orkar själv.
    Jag har långt till dig men hoppas att många människor som är geografiskt närmare hörsammar det du säger och kommer till din hjälp.
    Tills dess, fortsätt ta hand om dig. En dag i taget, så hjälper det att tänka ibland.
    Kärlek till dig & Linda från Karin

    SvaraRadera
  5. Jag känner inte dig och Linda känner jag ytterst lite. Men jag läser, tänker och ber! Skickar ett gäng varma tankar och kramar!!!

    SvaraRadera
  6. Ibland känns det som orden tar slut...
    Jag är så ledsen för alla hemska prövningar som ni ställs inför.
    Jag hoppas innerligt att Linda snart är piggare.

    Stor kram till er båda.

    SvaraRadera
  7. Jag ska klura på om det finns något jag kan göra, jag är inte alls i er närhet, men vill gärna hjälpa till.

    Tänk inte på julen nu, ni har fina föräldrar som kan hjälpa till med sådant, spara dina krafter till dig, Linda och era barn. Som jag tänker det, utan att kunna allt för mycket om sjukvård är att antibiotika i iv-form gör susen, mycket bättre än tabletter och de kan ge henne mycket mer än vad magen skulle klara av. Försök sova, har du hjälp med barnen? Då kanske du skulle ta en tablett, så du kan få sova ikapp en natt. Utan sömn funkar man inte alls.

    Stor, stor långväga kram till er båda!

    SvaraRadera
  8. Hade jag varit där hade jag mer än gärna kramat om dig!! Att be om hjälp är en styrka och det ska du vara stolt över. Inte alla klarar av det. Många kramar från Eva i Skellefteå!!!

    SvaraRadera
  9. Känner så mycket med dej/er Lars,vet ungefär hur du mår.Vi förlorade vår älskade son för drygt 2 år sedan.Simon hann fylla 13 år och allt gick så fort,end 3 mån.En mycket elakartad hjärntumör tog hans liv och delvis vårt.Det blir extra jobbigt jultid.Önskade att vi bodde närmare dej så skulle vi hjälpa och stötta er.Hittade er via Ludmillas blogg.Finns inga ord för vad vi känner för er skull och för vår och alla andra i denna vidriga situation.Vi röstade givetvis på Linda och sponsrade även lite till er resa.Vet inte hur det gick men önskar av hela våra hjärtan att ni kom iväg till N.Y.Många kramar Kia och Leif Hulin

    SvaraRadera
  10. Någon hade skrivit att orden tar slut... det gör de för mig också när jag läser det du beskriver. MIn pappa blev själv med mig och mina två yngre syskon när jag var elva år. Nu var det länge sen men sorgen, smärtan och förtvivlan måste varit densamma. Önskar jag kunde hjälpa dig att bära de starka känslorna. Avlasta dig så du / ni kunde få vila om än en liten stund. Många kramar skickar jag över i alla fall...Annika

    SvaraRadera
  11. Kära Lars, Jag hade kommit på ett par minuter och hjälpt till med allt ni hade önskat, OM jag bara hade bott i närheten. (jag bor i Småland)
    Jag vet hur ni känner osv för jag har varit i samma sits. Man känner sig inte levande, tom, orkelslös och man fattar inte vad som händer. Oroa dig inte över julen, den försvinner väldigt snabbt. Försök vara nära dina barn och hjälp dem med deras tankar. Gå och prata med någon psykolog eller liknande för det måste du. Om inte nu, så måste du någon dag. Det är jätte svårt, jag vet! Att skriva hjälper för stunden, men inte så mycket mer. Tänk på dig själv och att du måste överleva även efter det här. Jag gjorde inte det utan bara tänkte på den sjuka och omgivningen och sedan gick det som det gick.
    Ta hand om dig och var hos Linda så mycket som du orkar. Prata mycket med dina barn, det är svårt men nödvändigt.
    Styrke kramar till er alla,
    Jenny

    SvaraRadera
  12. Hittade din blogg ikväll via Vimmelmamman...bara gråter när jag läser om er situation. Jag hoppas VERKLIGEN att din älskade Linda blir helt frisk och att dina barn får ha kvar sin mamma!

    Vi gick igenom en sorg för 2 år sen och det som hjälpte oss igenom är vår tro på Jesus. Han tröstar som INGEN annan kan. Världen vi lever i är ju fruktansvärd på många sätt men Gud är god och vill alltid bära oss när vi vänder oss till honom och ber om hjälp. Han älskar er!

    Ber för dig och din fina familj! Magda

    SvaraRadera
  13. Hejsan fina Lars....

    Känns som det fattas ord att säga till dig o Linda (även barnen).
    Det viktigaste för barnen o även Linda är ju att du finns där för dem.... med eller utan Julstök, så strunt i det med julförberedelser, säger som en nära vän.... allt går att köpa färdigt i mataffären. Du tycks även ha fina släktingar, som säkert hjälper till runt Jul-firandet.
    Du verkar vara en fantastisk pappa o make, glöm inte att man kan bara göra sitt bästa o det gör du redan....
    Bor långt ifrån er annars hade jag kommit o "julstökat" till er.....
    När jag hade det jobbigt, kom några vänner o släktingar med stor värme o energi, gjorde fint o fyllade frysen med lagad mat o nybakade kakor.
    Det var mycket bättre än blommor o presenter, tyckte jag,
    Hoppas snart att Linda mår bättre o att ni kan få en fin jul tillsammans.
    Stora, varma styrkekramar till er alla från Tuvan Pia

    SvaraRadera
  14. Är ingen fena på snöskottning men däremot proffs på fika/kaffedrickande. Hade jag bott närmare skulle jag absolut kommit förbi och tagit en kaffe eller fler med dig! Tyvärr är det ca 30 mil som skiljer oss åt men jag håller både tummar och tår att det finns andra som bor närmare som kan hjälpa dig och Linda med det ni behöver hjälp med! Många många varma kramar /Karin

    SvaraRadera
  15. Mina tårar rinner ner för mina kinder när jag läser de du skriver. Ingen människa i världen borde få gå igenom detta som ni nu just nu går igenom.
    Jag har följt Lindas kamp i snart ett år och jag tänker ständigt på er!
    Skickar massor av styrkekramar till dej och din fina familj ♥
    Kramar k

    SvaraRadera
  16. Styrkekramar till dig. Säg JA när någon frågar om de kan hjälpa dig. Ta emot hjälp för det praktiska. Städa, laga mat och fixa lite julfint till er och barnen. Du ska inte behöva ha detta att tänka på. Ni behöver båda två få allt stöd. Många varma kramar från bloggläsare Karin.

    SvaraRadera
  17. Jag Gråter när jag läser det du skriver.Finns på samma forum som Linda (cancer tjejer) Och följer även hennes blogg.Har också drabbas av den Jävla sjukdomen dock i livmoderhalsen.Önska verkligen det fanns nåt jag/vi kunde göra för er Många Många kramar sofie

    SvaraRadera
  18. Fina fina du. Jag är så ledsen för er sitaution. Förstår att allt känns helt överdjävligt och helt ofattbart och jättesorgligt. Lars, har du någon spom du kan snacka med? Någon bra psykolog? Du måste verkligen det för din egen skull och för barnens skull. Det är viktigt att du får så mycket hjälp du bara kan just nu. Både praktiskt men även mentalt. Försök att prioritera det för du behöver det. Jag hoppas verkligen att folk i närheten verkligen ställer upp och hjälper er med allt som det bara går. Du är inte ensam även fast du känner det så. Ta in ett barn till sängen så att det inte blir så ensamt när du ska sova. Var noga med att berätta för barnen att du är ledsen för att mamma är sjuk så att de hela tiden vet varför. Varma kramar från Catherine

    SvaraRadera
  19. En bunt styrkekramar kommer flygandes över Vättern. Hoppas du kunnat sova några timmar i natt.
    Ta vara på varandra
    // Anna

    SvaraRadera
  20. Skulle så gärna komma och hjälpa dig och Linda men bor i Västmanland så det är för långt borta. Tänker mycket på er och håller alla tummarna för att situationen blir lite bättre så att ni kan få en fin december och jul tillsammans med alla nära och kära.
    Så skönt att du klarar av att släppa ut dina känslor och tankar, det är alltför många som låser in allt och det är mycket värre. Hoppas att det är bloggläsare som bor i närheten och kan komma och ta en kopp kaffe och ge en stor kram.
    Det verkar som om ni har föräldrar, släkt och vänner i närheten som säkert ser till att lösa det praktiska med mat osv. när det gäller julen. Bekymra dig inte för det utan ta hand om dig själv så att du orkar fortsätta finnas för Linda och barnen. Du är en fantastisk man och pappa!
    Följer både din och Lindas blogg flera gånger om dagen, tänker på er med varma styrkekramar! Sippan

    SvaraRadera
  21. Du behöver sömn, mat och mänsklig kontakt för att orka med! Hoppas verkligen du får det !
    Jag bor tyvärr 150 mil från dej men sänder dock omsorgsfulla tankar......och hoppas nån annan närmare hör din vädjan om hjälp!
    Kramar m som bor i Gammelstad Norrbotten

    SvaraRadera
  22. Massor med kramar till dig Lars i din svåra situation. Vad bra att du ber om hjälp och stöd. Det är svårt att veta för nära och kära hur man ska uppföra sig annars.
    //Anna

    SvaraRadera
  23. Har precis börjat läsa ert blogg och ni är en underbart familj med ett otroligt kraft att kämpa!! Min mamma gick bort i cancer för snart tre år sen, och just detta som du beskriver att folk förstår inte att bara att komma till en och ta en kopp kaffe när man mår dålig som anhörig är så otroligt viktigt! Skulle jag bo närmare skulle jag definitivt komma och ta en kopp kaffe med dig, hjälpa med djuren och "låna" pojkarna en stund(har flickor) så att du kan andas. En stoooor kram till dig! Hoppas du kunde sova några timmar!!
    Erika

    SvaraRadera
  24. Vad bra att du talar om vad du behöver! Hoppas att de i din närhet läser din blogg och stöttar dig efter bästa förmåga. Om du vill skulle även jag försöka ta mig dit för att hjälpa till men det medför lite logistikproblem (som iofs inte är omöjliga att lösa) då jag har två egna små och bor i Norrbotten... Hoppas att du har fått sova lite i natt och att Linda mår lite bättre. KRAAAAAM på avstånd...

    SvaraRadera
  25. Våra tankar är hos er....

    SvaraRadera
  26. Nästa gång någon frågar om du behöver något så säg vad det är du/ni behöver hjälp med. Du skulle oxå behöva sova ordentligt för att orka. Styrkekramar Helen

    SvaraRadera
  27. Oh vad det gör mig ont att läsa om er smärta och kamp - skickar miljarder kramar och tänker på er, liksom övriga från okt99-gänget!
    Kram via distans får du!
    /Helena på okt99-listan

    SvaraRadera
  28. Lars! Jag kommer och hjälper dig med hundarna i eftermiddag/kväll! Så kan vi ta en kopp te i mitt fall då och prata lite om du orkar. Skicka ett mejl eller ring så jag vet när du är hemma och har lite tid över! Jag kommer bara du hör av dig!
    KRAM

    SvaraRadera
  29. Åh vad jag lider mer dig. Tror du har kommit en bit på vägen som vågar släppa ut dina känslor och sen be om hjälp.

    Många killar tror jag hade hållt allt inom sig för att visa sig starka.

    Hade så gärna kommit och hjälpt till om jag bott närmare. Hoppas du har ett bra kompisgäng runt dig som kommer och hjälper dig och stöttar dig.

    tänker på er hela familjen.

    Är det något vi som inte bor nära kan hjälpa till med? Läste Sabinas blogg och hon starade en insamling till sina barn för att kunna ge dom lite extra när hon gått bort.
    Är det något du hade uppskattat?

    SvaraRadera
  30. Många tankehälsningar till dig o familjen.
    Kram Titti-Umeå.

    SvaraRadera
  31. Hej
    usch vad du måste gå igenom nu. Och med julen runt hörnet och allt. Kan det vara en idè att du helt enkelt sätter dig ner och bakar pepparkakor med barnen. Så får du tankarna på annat och jag kan tro att barnen behöver det.
    Jag har själv 3 hundar och ett gäng valpar på väg. Släpp ut hundarna i trädgården, de klarar sig på det några dagar.
    Skit i att laga mat och sånt...åk till mc-donald eller nått. Även det tar lite tid och du o pojkarna får tankarna åt ett annat håll en stund.
    Försök njut av snön...barnen tycker att det är skoj.
    Skönt för dig att du har ditt arbete...
    kram från mig..

    SvaraRadera
  32. Tänker på dig och Linda och er fina familj. Har följt Lindas blogg ett tag. Vad skönt att du har människor runt omkring dig som hjälper till.
    Hoppas Lindas smärtor snart blir bättre. Många varma kramar Elin A

    SvaraRadera
  33. Om jag hade bott närmre så hade jag stått utanför eran dörr med en påse bullar och en axel att luta sig emot....vad bra att du vill ha hjälp och inte tänker att jag ska klara allt det här själv.
    Hoppas hon kryar på sig snart!
    En hälsning från en läsare i sverige

    SvaraRadera
  34. Lars!
    Är själv svårt sjuk i bröstcancer. Mina barn är vuxna. Blev sjuk första gången när de var små.
    Får ni något stöd av onkologen? Vi fick bl.a. stöd av kuratorn. För oss var hon ett bra stöd och hon kände dessutom till vad det fanns för hjälp i övrigt att få. Något som underlättar för oss är fantastisk hemsjukvård. I fem år har jag haft tillgång till dem. Jag får medicinsk hjälp hemma så att jag slipper läggas in och har tillgång till läkare under dygnets alla timmar.
    De har kurator som kan stötta alla i familjen vid behov. Vår familj är garvad nu efter alla år med mig som sjuk. Vi har kommit vidare och vet vad det handlar om så jag är säker på att vi hade kunnat stötta er familj om vi hade funnits geografiskt nära. Nu får du istället varma cyberkramar och en bekräftelse på att du gör helt rätt d.v.s. visar dina känslor och ber om hjälp. Jag beundrar dej!!

    Varma kramar från oss till dej!

    SvaraRadera
  35. Lägg all tid på Linda just nu. Allt annat får vänta.

    Kram

    SvaraRadera
  36. Vad klok du är som orkar, vågar och tillåter dig att känna efter, sörja och behöva hjälp!!!

    Det är det inte många som klarar. Hoppas du kan tro på att du är stark. För det är du, och det är Linda!

    Tänker på er nästan hela tiden och hoppas ni ska få en paus över julen så ni får lite vila och gemenskap!

    SvaraRadera
  37. Om jag kunde, skulle jag krama dig, gå ut med hundarna, leja nån som skottar och städar och alldeles själv skulle jag julpynta åt er. Det MÅSTE vända nu, snart är ni tillsammans hemma och kan hjälpas åt att få julfint istället. Jag håller alla tummar.

    SvaraRadera
  38. Lars, jag önskar att jag hade närmare till er, så jag kunde komma och hjälpa er! Jag är en hejare på att skotta snö och jag ställer mig gärna och bakar lussekatter och tar en promenad med hundarna. Jag ska se om jag kan ta en tur nästa vecka till er, då kanske Marcus kan vara hemma med barnen så tar jag med mig en vän och så gör vi ALLT du känner att du borde hinna men inte hinner eller orkar. Så att du kan vara hos Linda, oavsett om hon är hemma eller kvar på sjukhuset. Jag hör av mig om det är möjligt för mig att komma ifrån!

    SvaraRadera
  39. Det är så förbannat jävla orättvist!!!

    Be nära och kära om hjälp ni kan få. Jag tror verkligen att de vill hjälpa till, men det kan vara svårt att veta hur. Bra att du skriver det! De kanske kan komma och göra adventsfint och leka med barnen? Kram Helena

    SvaraRadera
  40. Massor av styrkekramar till er..Tänker på er och hoppas att du får vila också lite kramar: Jaana

    SvaraRadera
  41. försök att inte tänka på julen den ordnar sig. och jag tror att linda kommer att fira den med er för hon har inte gett upp hon kämpar och så länge hon kämpar tror jag hon kommer klara det. förstår att det är jobbigt men kan ej sätta mig in i er situation för jag har aldrig varit med om något sådant men jag hoppas verkligen att hon klarar sig över jul och att din får en riktigt fin jul tillsammans

    kram Maria

    SvaraRadera
  42. Skåne skickar all kraft vi kan!
    Kram!

    SvaraRadera
  43. Tänker på er dagligen o ber att Gud ska göra ett under... Vi människor rår än så länge inte bot på cancern, men Gud gör det.. Hur tungt det än är, hur hopplöst det än känns och hur mycket vi än tvivlar på att det kan finnas en Gud i denna hemska situationen - är det honom vi måste vända oss till... Man får be till honom som ett litet barn som kommer till sin pappa.

    När jag såg din blogg & din bloggbild kom jag och tänka på den här dikten. Den är fantastisk och har varit en tröst för mig när det har varit jobbigt!

    FOTSPÅR I SANDEN

    En natt hade en man en dröm. Han drömde att
    han gick längs en strand tillsammans med Gud.
    På himlen trädde plötsligt händelser från hans
    liv fram. Han märkte att vid varje period i
    livet fanns spår i sanden av två par fötter:
    det ena spåret var hans, det andra var Guds.


    När den sista delen av hans liv framträdde,
    såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då
    såg han att många gånger under sin levnads
    vandring fanns det bara ett par fotspår. Han
    märkte också att detta inträffade under hans
    mest ensamma och svåra perioder av sitt liv.


    Detta bekymrade honom verkligen och han
    frågade Gud om detta. "Herre, Du sa den
    gången jag bestämde mig för att följa Dig,
    att Du aldrig skulle överge mig utan gå
    vid min sida hela vägen. Men jag har märkt
    att under de allra svåraste tiderna i mitt
    liv har det funnits bara ett par fotspår.
    Jag kan inte förstå, att Du lämnade mig
    när jag behövde Dig mest."


    HERREN svarade: "Mitt kära barn, jag älskar
    dig och skulle aldrig lämna dig under tider
    av prövningar och lidande. När du såg bara
    ett par fotspår - då bar jag dig.

    SvaraRadera
  44. Kära du. Vi känner inte varandra alls, men du behöver en kram. Så jag skickar en fast jag önskar jag kunde ge dig en på riktigt. En stor varm en, full av medkänsla. Din fru blir omhändertagen på sjukhuset medan du måste ta hand om dig själv. Det måste kännas så tungt. Jag önskar dig och de dina allt gott. Jag hoppas det finns ett ljus vid horisonten, om inte nu så snart, väldigt snart.

    SvaraRadera
  45. Du är en alldeles speciell man, som kan uttrycka dig så tydligt angående dina känslor.
    Ni är speceiellt fina, både du och Linda, känner jag, efter att ha följt hennes blogg en tid. Min farmor sa alltid att "det är de finaste som drabbas hårdast" och kanske är det så. Frågan är bara varför? Det går inte att förstå eller acceptera att ni ska drabbas så här hårt. Det finns absolut ingen mening i det meningslösa.
    Du är en fantastisk man - jag instämmer i allt som folk ovanför har sagt; att du ska ta hand om dig själv, vara så mycket du kan hos Linda, strunta i julen - den kommer och går så snabbt ändå - bara vara i dina känslor och i det som händer nu.
    När du inte orkar det mer - göra saker som för en minut eller två tar bort alla svåra känslor.
    Mina tankar är hos dig och hos Linda på sjukhuset.
    Varm kram/E

    SvaraRadera
  46. Hoppas alla som är/bor dig nära sluter upp nu och gör ett schema så du kan släppa alla måsten innan du "drunknar" i dom. Hoppas att dom bara kommer utan att du behöver be dom....för det kräver oxå ork av dig... Första gången jag var in på din blogg blev jag förundrad över ditt kort på dig på startsidan....det är vackert. Men i detta läge ser man din börda på ryggen och jag lider med dig....men du är på väg på din resa...och du kan inte göra något för att stoppa den utan tyvärr bara följa med.. Ta stunden som den kommer och hoppas du får många kramar/ Anna

    SvaraRadera
  47. Varm styrkekram! Känns så ledsamt att man bor så långt bort.....ville så gärna hjälpa Dig/Er!
    Kram/C.

    SvaraRadera
  48. Det är så tragiskt det ni behöver gå igenom.
    Lider verkligen med er.

    Många kramar Helena

    SvaraRadera
  49. Vet inte vad jag ska skriva, vill bara skriva något så att ni vet att vi är många som bryr oss! Tänker på er!

    SvaraRadera
  50. Jag skickar en STOOOOOR KRAM till dej genom internet!!! Tänker på Linda, dig & barnen massor.

    SvaraRadera
  51. Ledsen för er skull och tänker på er <3
    Följer både din och Lindas blogg ni är så fina båda två.
    Styrkekramar i massor Åsa

    SvaraRadera
  52. Åh vad jag önskar att jag bodde i närheten av er och att jag kände er personligen. För jag lovar, jag hade varit där varje dag om jag hade fått och hjälpt till och kramats!!

    Jag vet så väl hur den känslan är, hur otroligt viktigt det är att inte behöva känna sig ensam.

    Tänker på er ofta och hoppas att Linda reder ut detta och snart är hemma hos er igen!

    SvaraRadera
  53. Tänker på er.......

    SvaraRadera
  54. Prata med Linda om dina rädslor, hon är rädd för samma sak. Gråt tillsammans! Och jag är så fantastiskt glad att ni fick den där resan tillsammans, helt underbart!!!

    SvaraRadera
  55. Vi känner inte varandra men är det något man kan hjälpa till med så säg till. Jag bor i skåne men allt är inte uteslutet för det.

    Många många varma kramar

    SvaraRadera
  56. Vill bara skicka en kram och lite omtanke! Ser på inläggen och antalet läsare att det är många många som bryr sig. Jag hoppas så att ni får den hjälp med det vardagliga bestyret som ni behöver av de som bor i närheten. Jag känner ingen av er personligen, men hade jag bot i Habo hade jag hjälpt till med det jag kunnat!!

    Tänker på er alla!

    SvaraRadera
  57. Jag är så ledsen för allt hemskt som ni ställs inför.
    Jag hoppas av hela mitt hjärta att Linda snart är piggare.

    Stor kram till er båda.

    SvaraRadera
  58. ÅÅ!! Jag läser Lindas blogg varje dag.
    Ska läsa din nu med.Om jag hade varit nämre skulle jag hjälpt er med de jag hade kunnat.
    Ta imot hjälp det är en styrka att kunna det.
    Håll ut, kämpa, gråt ,svär,skriv av dig,prata av dig,var nära de som ger dig styrka
    kram till dig,Linda och barnen.

    SvaraRadera
  59. Jag känner ju varken dig eller Linda personligen, men jag känner så otroligt mycket med er...
    Läser varje dag och önskar så att det var något jag kunde göra...
    En stor KRAM kommer det iaf här.

    SvaraRadera
  60. Vilken tur Linda har som träffade dig som är en sån bra man. Mina tankar finns hos er!!!
    Styrkekramar Annelie

    SvaraRadera
  61. Jag kom in på din blogg genom facebook, kunde inte låta bli att läsa lite av din blogg, jag lider verkligen med dig, vilken orättvisa det finns, sedan tänker jag att livet är inte alla för givet. Många kramar till er från Britt i Helsingborg

    SvaraRadera
  62. Jag följer Lindas blogg slaviskt.... hon är en otrolig kämpe! Ni också så klart. Vi känner inte varandra men mina varmaste tankar går till er, det ska ni veta. Jag är så djupt berörd över Lindas öde och vill så gärna hjälpa er. Jag bor och jobbar i samma stad som ni så vill ni att jag ska gå med hundarna, hjälpa till att städa, ja vad ni än behöver hjälp med så finns en hjälpande hand här. Jag har mailat Linda samma sak. Ni ska vara tillsammans nu.... låt dom runt omkring hjälpa er med resten.
    Många många styrkekramar till er! Jag tänker på er dygnet runt. kram Maria! miask_73@hotmail.com

    SvaraRadera
  63. Tänker på er, mina varmaste tankar går till er . Kramar många många Kramar.

    SvaraRadera
  64. Hej! jag ser dej ibland på ljungqvist när du leverera varor, Jag har två goldentikar och hjälper gärna till om du behöver passning till era hundar! Jag är hemma dagtid! jag hoppas verkligen att din fru bli bra så hon kan få komma hem till er...Petra annamia10@hotmail.com

    SvaraRadera