tisdag 28 december 2010

Vilke evig följetång !

Efter som måndagen slutade med att barnen sov hos mormor & morfar och att Linda som vanligt låg med sina smärtor och den höga febern, så var det sista som jag tänkte på innan jag gick och la mig att jag hoppades på att tisdagen skulle bli en mysig dag. Men så det blev istället ? Jag vaknade kl 08:30 av att hemtjänsten ringde på dörren. Jag kämpade ner och öppnade, då jag även kände att skit också jag hade även drabbats av en förkylning.

Men jag tänkte en förkylning mot hennes cancer är inget annat gnälla om ! Så istället så gjorde jag mig i ordning och åt frukost för att vi skulle åka till stan och se den nya Änglagårds filmen, Vilken var en toppen bra film precis som dom andra två är. Efter det så gick vi och åt lite kines mat och njöt tills dom ringde från sjukhuset, efter att dom sett hennes världen och att hon faktiskt haft feber i ca 2 veckor. Så äntligen skulle dom ta in henne för observation och undersöka henne och se vad som är fel egentligen.



Så trots att filmen och maten var bra så fick vi alltså lämna in henne igen på det tråkiga sjukhuset. Efter det så var det bara för mig att åka till köldnästet Sandhem, för att hämta Simon hos sin mamma. Och vi åkte då hem för att packa en väska med kläder till Linda och släppa ut våra 4 fotiga gullhundar. Men också tända i kaminen, eftersom det råder sträng vinter utomhus i år. Och det blir så go värme av att elda i kaminen. Sedan bar det av mot sjukhuset och lämna väska med kläder till Linda och tyvärr kom vi nästan precis då dom skulle ta lite blod från henne. Och gissa om hon hade ont av dessa stick ? Jo hon låg och kved och skruvade sig enormt, så jag såg på henne att det gjorde rejält ont. Usch det gör även så ont i mig att se henne lida av alla dessa smärtor och allt elände som dessa hemska cancer moster ställer till med. Att ha så ont hela tiden dygnet runt måste vara det värsta som finns !.



Men en som hade roligt där nere på sjukhuset var nog Simon, Som fick en rolig ballong gubbe av en sköterska. den gjorde hon av en speciell sorts gummi hanske, Som dom har nere på kirurgen tydligen !



Men efter det så åkte jag och Simon hem för att äta lite kvällsmat och sedan sova. Sova ja det gjorde han fort men nu är det även min tur för jag vet inte vad det är ?, Men jag är så grymt trött hela tiden. Så jag tror att det är hela situationen som gör att man blir så trött av oro och rädsla för vad som kommer hända framöver ?

8 kommentarer:

  1. Mysigt att ni kom iväg på bio och kunde gå ut och äta lite. Innan det blev sjukhuset......

    Jag Hoppas läkarna nu kan finna orsaken till vad Lindas feber beror på.
    Så att hon snart känner sig lite piggare.

    Tänker på er.

    De varmaste kramarna från Lotta & Ante med familj

    SvaraRadera
  2. Du hanterar det här med glans, vännen!
    Försök att njuta av de goda stunderna och fundera så lite som möjligt på vad som kommer... det som sker det sker hur mycket vi än stretar emot!
    Tänker på er och lovar att fortsätta titta till dej och barnen så länge det behövs!
    Du är inte ensam!
    Största kramen Åsa

    SvaraRadera
  3. Du är så duktig, tycker vi flesta läsare!

    SvaraRadera
  4. Hej Lars. Jag följer och skriver kommentarer till Linda också. Men nu skriver jag bara till dig; det är inte ett dugg konstigt att du är trött. Det är tufft att stå bredvid och se den man älskar lida och samtidigt ta hand om små barn som inte förstår hur sjuk mamma är. Du gör ett övermänskligt arbete,Lars. Människor som du är beundransvärda, DU är beundransvärd som orkar, som kämpar, som gör så gott du kan och mer därtill.
    Kramar/E

    SvaraRadera
  5. Hej
    Jag följer din frus blogg men även din. Ville bara säga att du är enormt duktig. Klart du är trött, det är en reaktion på allt som händer.

    SvaraRadera
  6. Tassar in här och hos din fru med jämna intervall! Ville bara sända en massa styrke kramar! Vilket jobb du gör med barnen ,för familjen och för din fru! Kan vara nog så tröttsamt! Men att stå bredvid och se hur allt bara händer och inget kunna göra för att hon ska bli frisk, det tär nog mer än något annat! Du är en stark person......
    kram Maritha

    SvaraRadera
  7. Tänker så mycket på er, ibland kan det vara jobbigare att vara jämte, man vet inte vad man ska göra för att lindra det onda.
    Förstår att du måste vara trött. Kämpa.
    Kram
    Cecilia

    SvaraRadera