tisdag 23 november 2010

Idag var det väntans tider!

Idag var nog en av mitt livs dagar som chaufför. För på förmiddagen när jag körde runt med brödlastbilen i Jönköping, så var det mest bara snöblandat regn. Men det hela ändrade sig när jag kom närmare hemorten Habo. För i Habo är det tyvärr betydligt mycket mera vinter än i Jönköping. Men mycket värre blev dessvärre senare när jag kom till Mullsjö och Sandhem.

Foto: Scanpix
Bilden är lånad från TV4 Jönköping.

Denna bild tycker jag talar ganska mycket för sig själv och beskriver dagens väder mycket bra. Fast det är klart att bilden jag hade framför rutan när jag körde mellan Sandhem och Åsarp var ju inte precis rolig. Jag hörde på radion att 26/47 (mellan Mullsjö och Falköping) var avstängd hela förmiddagen, så jag tänkte att jag blir väll tvungen att ta min vanliga lilla bakväg på en liten väg genom skogarna. Visserligen är den asfalterad, men så snart jag lämnade Sandhem så försvann vägen och helt plötsligt så åkte jag nästan offpist med lastbilen, som kämpade genom snömassorna. Faktiskt var det nog första gången jag som jag blev lite orolig om jag verkligen skulle kunna ta mig fram eller bli stående inne i skogen. Så jag tänkte bara en tanke, nämligen hoppas att det inte kommer några mötande? När jag väl kom till nästa korsning efter 2 mil snöplogande så var vägen lite bättre plogad. Tills jag kom lite längre fram och insåg att efter ha kört nästan 4 mil på den smala snöiga vägen, så tog det tyvärr tvärstopp. Jag möttes av blinkade varningslampor från två bärgningsfordon, som höll på att bärga upp en stor lastbil med släp ifrån diket.

Jaha det var bara att byta från förarstol till passagerarstol och blunda i nästan två timmar och ta lite kaffe och fundera på livets överraskningar, vilket jag har fått smaka på allvar under detta året. Då när man tänker på föregående vinter med tråkiga besked om frugans cancer och all snö och kyla. Jag undrar hur denna vintern kommer bli? Eftersom både snö och kyla har kommit med storfart så är jag orolig för att cancern går i samma takt den med? Men hoppas att jag har fel, och att det blir tvärtom!

Men nu är det bäst att ta klä sig varmt och ut och skotta lite så man inte blir insnöad... för då får inte stadsborna något bröd imorgon!

9 kommentarer:

  1. Vilken underbar blogg du har, så äkta och så bra! Vi är många som önskar med dig att Linda ska bli bättre och helst frisk!

    SvaraRadera
  2. Vill skicka en kram till dig! Du är en hjälte som förtjänar allt gott!

    SvaraRadera
  3. Här kommer en kram till vi är många som även tänker o känner med dig Lars det hoppas jag du förstår! Kramiz

    SvaraRadera
  4. Lurigt det där, hur en årstid påverkar hur man återupplever saker och ting.

    Bra blogg du har.

    SvaraRadera
  5. Tja vad säger man ?! Du måste köra försiktigt. Både fru och barn behöver dig. Jag tror det är kanon att både dela med sig för andra som är anhöriga coh för dig att skriva av dig.
    det är garanterat skitjobbigt att stå bredvid.
    all uppmärksamhet går till den sjuke och övriga får liksom stå bredvid och bara vara.
    svårt att förklara på ett bra sägg.
    iallafall läser jag din blogg och hoppas du ska finna lite styrka i att skriva här.
    Stor Kram från Ligan och Mig

    SvaraRadera
  6. Hej Lars! Länge sen sist. Resan var ni verkligen värda och jag hoppas att ni snart kommer iväg på Egypten resan ni vann! I snökaoset är jag inte avundsjuk på ditt val av yrke. Jag är glad varje snöig dag som går att jag inte längre kör lastbil! Jag önskar så att jag kunde hjälpa dig på ett eller annat sätt! Jag tar gärna med mig era hundar ut i skogen när jag ändå åker med mina egna eller tar en fika och bara pratar strunt en stund om du behöver något annat att tänka på! Det är bara att ringa det vet du!
    Kram Lina

    SvaraRadera
  7. Jag följer Lindas blogg, och hittade så till din. Tänker på er ofta, tycker det är intressant att också läsa hur du har det, hur det är att vara frisk med leva med sin älskade som är sjuk.
    Många kramar till er
    //Hanna

    SvaraRadera
  8. Har fått din blogg på vimmelmammans sida. Jag kommer att följa vad du skriver. Min syster är sjuk och jag ska ge hennes man denna adress.Du är fantastisk! Va inte rädd och be era vänner om hjälp, vad det kan vara, de vill inget hellre än att kunna hjälpa och göra något för er, det är jag säker på utan att känna er. En stor kram till hela familjen.

    SvaraRadera
  9. Jag kan inte säga att jag vet hur du känner dig som små barnsfar med en cancer sjuk fru..
    Men jag vet hur de tog på mig när min fästman fick cancer diagnosen och hur vår kamp var, och att sedan få diagnosen igen efter att han varit frisk i ett år..

    Jag vill bara skicka dig en varm kram, och säga att du är en stark enastående man som delr med dig till världen om eran kamp, du stärker många!

    Tack för att du skriver !

    SvaraRadera