söndag 21 november 2010

Hur orkar man egentligen ?

Natten till idag var nog en av årets värsta hittills ! Hela lördagen så hade vi både en sjuk Erik och trött William, Men även Simon kom på eftermiddagen och sa att han hade jätte ont i magen och huvet.



Fram mot kvällen sen så när vi hade ätit baguetter och lite kaffe/te till kvällsmat så slutade kvällen i soffan, efter det att barnen äntligen somnat. Jag hade planerat att se filmen på 4:an men det gick inte så bra, eftersom John Blund hela tiden sprutade sömn medel i mina ögon så efter en kort stund så fick det bli sängen. Och där hade knappt hunnit lägga mig förräns vår lille Erik fick ett hysteriskt anfall och hostade, nyste och gallskrek hysteriskt pga sin förkylning. Efter en timme ca när han äntligen lugnat sig så hade han ( Erik) givetvis lyckats väcka William. Vilket inte är så bra , eftersom klockan var ca 00:30 mitt i natten och båda två (Erik & William) skrek som två tokar. Ock då visade sig att även William hade blivit drabbad av feber och snuva, och var varm som kaminen i vardagsrummet.

Efter ett tag när båda två fått lite febernedsättande så lyckades Erik somna i babysittern bredvid vår säng , eftersom han då kunde sova mer upprätt, så näsan inte blir helt igen satt. William lyckades även han somna mellan mig och frugan, Som även hon låg med sina smärtor i ryggen & axlarna bl a. Äntligen tänkte jag att nu så kan man få sova i lugn och ro, men det skulle jag aldrig tänkt !. För efter en kort tid så hörde jag viskandes i vårt sovrum,  Pappa , Pappa ,,,,,,,, . Då visade sig att Simon kommer in och har kissat ner sig i sängen. Nej tänkte jag, men det var bara att gå upp igen och ducha av honom, men eftersom detta var vid 4 tiden så orkade jag inte bädda om så han fick helt enkelt trängas i min sänghalva, ihop med mig o William. När jag äntligen fått honom (Simon) att somna om igen så rusade givetvis tiden iväg och klockan blev snart halv sju, Vilket gjorde att Erik inte hade lust att sova längre. Så han (Erik) hade inte bara lyckats väcka alla igen utan även bajsat ner sig totalt, allt för att inte hans pappa skulle få sova.

Wow ! vad härligt tänkte jag när jag insåg varför det luktade skit lång väg, eftersom hela pyjamasen och blöjan var nerbajsad. I dessa stunder tänker jag särskilt på hur skönt det skulle vara om inte min älskade fru (Linda) inte varit sjuk. Men eftersom dom elaka cancermonstren gör att hon inte så lätt kan komma ur sängen förräns hon fått i sig sina medeciner och dom fått verka en stund, så därför har jag inget val utan måste helt enkelt kämpa mig upp och ta itu med det hela.

Men som tur så slutade det hela i att så fort Erik fick i sig sina medeciner och sin gröt, så kunde jag och dom andra tre barnen (Adam,Sumon o William) äta frukost i lugn och ro. Men idag fick vi tyvärr göra som vanligt, nämligen äta frukost utan vår mamma, vilket inte är roligt en söndagsmorgon.

8 kommentarer:

  1. Usch, det låter så kämpigt! Önskar att jag hade kunnat hjälpa er men bor så långt bort...

    SvaraRadera
  2. Vilken situation ni befinner er i - hela familjen. Tänker på er varje dag! Om ni vill ha lite avlastning med barnen en stund så hör av dig. Vi bor ju i Habo - alldeles nära. Hälsn Gunilla N

    SvaraRadera
  3. hej
    Bra att du skiver av dig
    Lycka till med allt.
    sköt om er alla

    SvaraRadera
  4. Ja, shit, hur orkar du? Men jag vet, man plockar fram några extra krafter någonstans. Och barnen kommer inte alltid vara små, som du skriver, och på vägen får man låta föräldrar och vänner hjälpa till, man kan återhämta sig ibland.
    Du är fantastisk!
    Kram Mia

    SvaraRadera
  5. Hej. Jag är från "augustitråden" som Linda säkert berättat om? :)Jag är glad att du också har börjat blogga. Känner så med er och kan inte ens föreställa mig hur ni har det :(. Denhär natten lät verkligen jobbig.
    Skickar massor massor med styrkekramar till er allihopa och jag märker att ni letar efter och också hittar små ljusglimtar i vardagen. Och Ni har ju åså söta barn! Våra barn är i samma ålder som William och Erik. Det är inte så lätt alltid när de är små, men som du själv skrev - de blir större...

    SvaraRadera
  6. Usch vilken natt!
    Det är ett tungt lass du drar, på många sätt...

    SvaraRadera
  7. Jag hamnade här hos dig via Vimmelmamman,
    kommer att följa dig och din familj.
    Fruktansvärt öde för Linda och er alla.
    Önskar er kraft.


    / B

    SvaraRadera
  8. Wow vilken fantastisk man du är för din fru och vilken underbar pappa till dina barn!

    SvaraRadera