måndag 22 november 2010

Ganska konstigt egentligen?

Idag var det återigen en ny arbetsdag med en massa arbete och framför allt massor med snö! Men hur som helst så är det ju ingen skillnad för snö har vi nästan varje vinter i det här landet och i mitt jobb, så är alltid måndagar värst. Man ska städa efter helgen och fylla på nya varor m.m.

Men så hände det konstiga idag, vilket gjorde att jag stannade upp en stund och fick en 20 minuters paus mitt i allt. Efter att ha varit hemma vid halv ett tiden och ätit svärmors så underbart goda mat, vilket idag var abborré med hemlagat mos. Mmmmmmm! Då åkte jag först vidare till Ica i Habo och därefter till Ica i Mullsjö. Var där och gjorde mitt jobb, men då började jag prata med en annan säljare som jag tidigare ett flertal gånger bara pratat lite ytligt med. Hon berättade om sin situation hemma. Och om sin make som gått bort för ett år sedan i prostatacancer, vilket jag inte hade aning om.

Allt detta och att hon frågade mig om hur jag har det. Det är  i sådana situationer som det är så skönt att att berätta om allt elände hemma för någon som verkligen förstår hur det verkligen är att leva med en cancersjuk partner. Det var längesedan som jag kände att det var så skönt att berätta för någon om allt och som verkligen lyssnade, men samtidigt genom egna erfarenhet verkligen förstod hur jag verkligen har det hemma.

Sådana här stunder som idag, när man kan öppna sig för någon man egentligen inte känner. Stunder då personen verkligen lyssnar och förstår hur man känner och mår. De är så oerhört betydelsefulla för mig. Efter att vi pratat i nästan en halvtimme om det hela så kände jag mig efteråt oerhört lättad. Så när jag sedan kom till nästa butik i Bottnaryd, så var jag mycket piggare än normalt. Fastän klockan var halv fyra en måndag eftermiddag, när man började jobbet vid halv sextiden och egentligen skulle varit tröttare och bara längtat hem till sängen.

Sängen ja det blir det nu, för mina ögon står i kors snart!

17 kommentarer:

  1. Vill bara säga att jag tycker det är en väldigt bra ide att skriva ur din situation! Stor eloge till dig! Det är ingen enkel situation du sitter i. Önskar verkligen att det händer nåt radikalt i forskningen kring medicin mot cancermonsterna snart!!! //Lina

    SvaraRadera
  2. skickar styrka, du är en underbar make till din fru, det är jag säker på, sluta aldrig kämpa!!!
    Kommer nu även följa din blogg varje dag/Annelie

    SvaraRadera
  3. Hej Lars. Bra att du har skaffat en egen kanal att släppa ut en del igenom! Har varit i din sits ganska så precis sedan hösten -09, men har nyligen blivit ensam kvar med 3 småbarn. Hör av dig om du vill! rosbjorn@telia.com

    SvaraRadera
  4. http://annajansson73.blogspot.com/
    Kolla in denna
    hn har en fru som gått bort i cancer hon skrev här först och nu skirver hen lite
    Du kanske kan ta kontakt med han verkar vara en klok man

    SvaraRadera
  5. Va skönt att du fick lätta på trycket lite, så att säga. Förstår tråkigt att du är i den situation där du behöver, för jag önskar ju att Linda inte var sjuk, men just nu var det här något bra som hände dig. Många kramar!

    SvaraRadera
  6. Läser också din frus blogg...visst är livet både kämpigt och underbart


    marianne

    SvaraRadera
  7. Hej Lars
    Titta in på bloggen http://kolonmittilivet.blogspot.com
    det är också en pappa som skriver mycket bra
    mvh
    L

    SvaraRadera
  8. Följer din frus blogg och tycker det ska bli intressant att få följa din med. Tycker ni är duktiga på att kämpa båda två och förstår att det är ett stort tungt lass du får bära på. Det heter i nöd och lust när man gifter sig men ibland måste man få ta ett steg tillbaka och bara få tänka på sig själv. Hoppas ni har chansen att få hjälp med avlastning på nätterna någon gång för sömnen är en stor del i att orka. Kram

    SvaraRadera
  9. Hej Lars! Välkommen till bloggvärlden. Fast du är ju redan en del av den, genom Lindas ord. Kul att du också vill skriva blogg och jag kommer att läsa den, garanterat. Du verkar ha ett trevligt uttryckssätt som jag gillar.

    SvaraRadera
  10. Hej Lars! Du ska veta att du är för mej den STÖRSTA PAPPA-HJÄLTE som jag vet.Minns när du bar in din lilla son Simon till förskolan i Sandhem när han var 1år.Å nu bär du inte bara ett barn i dina armar utan tre barn till som alla ska ha sitt!Till detta ska du också orka "bära" din Linda genom er svåra situation!!HOPPAS att du har någon som BÄR DEJ LARS....som utomstående kan man ju bara be till högre makter att det är så.kramar från en av simons "gamla" fröknar på fröet.

    SvaraRadera
  11. Har ni fortfarande inte fått någon hjälp från Habo kommun?

    Eva

    SvaraRadera
  12. HEJ Lars!
    vad härligt att träffa någon som vet hur det är. Vi andra kan abra försöka sätta oss in i hur det skulle vara...

    ha en bra dag i snökoaset!

    kram Maria
    http://www.mariasdagbok.blogspot.com/

    SvaraRadera
  13. Hej Lars!

    Nu kommer jag följa även din blogg!

    kramar

    Catarina & katten Mozart (som är ständiga följeslagare till din fru:)

    SvaraRadera
  14. Hejsan Lars!

    Hoppas du mår "bra". Förstår att du har det otrolgit kämpigt och att livet kan kännas så jäkla orättvist. Men det vänder. Jag har varit i samma situation, fast inte då med en sjuk maka utan make. Han finns inte idag, men som jag skrev. Livet vänder för oss alla. Och jag kommer följa din blogg och tycker det var en jätte bra idé att du började blogga om hur du har det i din vardag, för det brukar aldrig trädas fram. Det som trädes fram är bara den som är sjuk.
    Ha en fin dag.
    Många Kramar

    SvaraRadera
  15. Hej! =) Va kul att du åxå börjat blogga!
    Jag läser Lindas blogg var dag.
    Tänker på er ofta!
    Kram/Mima

    SvaraRadera
  16. Du borde oxå få en utmärkelse,anhöriga glöms så ofta bort i kampen!!

    SvaraRadera
  17. Så fantastiskt kul att läsa från din sida också, eller kul är ju givetvis fel ord. Finns inga ord men följer Lindas blogg dagligen och kan inte annat än att livet inte alltid är rättvist!

    SvaraRadera